Varför blir det alltid dyrare och sämre när regeringen privatiserar eller avreglerar?

Den borliga regeringen har haft som mål under denna mandatperiod att försälja statliga bolag och avreglera verksamhet av samhällsintresse.


Apoteket är ett bra exempel på hur priserna steg så fort bolaget styckades. Vi kommer att få se hur bolag köper upp varandra och aktörerna kommer bli allt färre. Koncentrationen av butiker blir nästa steg. De som kommer bli de stora förlorarna blir de personer som har stora behov av receptbelagda mediciner. Det tredje steget som en borlig regering kommer att genomföra är att höja högkostnadsskyddet.


Bilprovningen kommer inom kort styckas sönder och då ska vi komma ihåg att detta bolag är till hälften ägt av staten. Det räcker tydligen inte för regeringen utan allt ska ut på marknaden.


Det första som kommer hända är att priserna kommer sticka iväg. Man har i Finland och Danmark kunnat följa prisutvecklingen då marknaden under mitten av 1900 talet avreglerades, nämligen en rejäl prishöjning.


Det är också troligt att de nya stationerna centreras till storstäderna, vilket innebär att de som bor i mindre samhällen eller ute på landet kommer vara de som drabbas hårdast, då de tvingas åka längre för att kunna besikta sina bilar.


Avregleringen av elmarknaden är ett annat exempel som vi nu även vet effekten av, nämligen höjda priser och elräkningar som för de flest är obegripliga. Regeringen går marknadens ärenden och låter medborgarna betala med höjda priser och i många fall med sämre service.


Nu börjar den privata marknaden inse vilken god affär det är att tvinga fram ytterligare privatiseringar. Siktet är inställt sedan tidigare på utbildningsväsendet, därefter står äldreomsorgen på tur.


I Kalmar län vet vi vad som hände då det var borligt styre i landstinget, de skulle sälja ut Västerviks sjukhus men reaktionen blev kraftig och tillslut stod de ensamma.


Vi måste ha ett samhälle som tar ett övergripande ansvar för grundläggande utgifter. Man ska inte kunna tjäna pengar på allt, någonstans går gränsen. Man måste komma ihåg att det är lätt att rasera ett solidariskt samhälle men det tar lång tid att bygga upp.


Emma Nilsson  

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0