Unga Socialdemokrater i Oskarshamn

Kreativitet är det största uppror som finns. Det skapar nya perspektiv, nya sätt att tänka, nya sätt att lösa problem och ger nya förutsättningar för samhällsutveckling. Om du vill skapa nytt, förändra eller förbättra så måste du befria dig från gamla invanda tankemönster och ifrågasätta etablerade dogmer. Annars blir allt du gör bara kopior och efterapningar. Möjligtvis åstadkommer du små finjusteringar av en verklighet som redan passerat bäst före datum i en snabbt föränderlig värld. Med andra ord, i sanning en konserverande gärning. Men du kan bara vara progressiv och kreativ om du vägrar att underkasta dig mobbpsykologin som säger att det är bäst för oss alla fortsätt följa den upptrampade vägen. Att vara politiskt kreativ innebär däremot att du måste ha mod att ställa dig vid sidan av det etablerade, och våga vara annorlunda, att aldrig bli fullt accepterad utan tvings leva som en politisk bohem.  Men du kan uppskattas för din ungdom eller ditt retoriska underhållningsvärde, men majoriteten fortsätter att insistera på den upptrampade stigens väg. De kan och förstår inget annat då de har blickarna riktade nedåt och oftast bakåt – inte framåt! De lever i det som passerats och i det som är jordnära och under fötterna där har de sin trygghet och sina ärvda framgångar som lett dem till sin nuvarande position. Ledarna längst fram sätter sitt hopp till de historiska segrarna och den medföljande legitimiteten. De hoppas människors tillit skall bestå så man får fortsätta leda folket och rida längst fram i ledet med fanorna vajande under devisen ”Mot Nya djärva mål”.

 

Någon längst bak i kolonnen av medföljare ropar: Var är vi på väg?  Vilka är vårt nya djärva mål? Dem andra i ledet hyssar kollektivt ner bråkstaken och man blir svaret skyldigt. Ingen vet nämligen svaret där framme, för sanningen är att det saknas inte bara kompass, utan kartan är omodern och stämmer inte längre med terrängen och målet är inte angivet med ett kryss.

 

Det är en marsch igenom en värld där det dominerande evangeliet är massproduktion, massmarknad och masskonsumtion. Denna treenighet bildar kärnan i den världsomspännande politiska religion som kallas Marknadsekonomi och som driver alla framåt längs stigen. Vägen till största möjliga lycka för största möjliga antal människor går genom en ständigt ökad konsumtion och ständig ekonomisk tillväxt. Det är det enkla budskapet som ledarna har till sitt förfogande. Dom som lovar tillfredställandet av varje begär eller subjektivt upplevt behov hos största möjliga väljargrupp vinner ledarpositionen. Det är detta som blivit ledarskapets och därmed också politikens villkor.

 

Men vi har redan började ana att det stora löftet om obegränsade framsteg, det totala herraväldet över naturen och materiellt överflöd åt alla människor, inte kan uppfyllas. Med obegränsad konsumtion följer också nödvändigheten av obegränsad produktion. Ekonomi är läran om hur man hushållar med begränsade resurser. Det visar sig alltmer att de kalkylmodeller man arbetar med är ofullständiga och inte tar hänsyn till att vår planet är en ändlig resurs. Vissa av ekonomerna som är marknadsreligionens överstepräster har förvånat upptäckt att jordens resurser sätter gränser för produktion och konsumtion. Idag vet vi att man måste spara för framtida generationer. Vi vet också att vi måste minska utsläppen av miljögifter och växthusgaser och därmed också förändra vår energislukande livsstil, om inte vi alla skall drabbas av en global miljökatastrof. En katastrof som inte bara hotar människor utan också allt djur- och växtliv och ökar konkurrensen om vatten, jordbruksmark och råvaror vilket nästan undantagslöst leder till konflikter, krig och mänskligt lidande. För första gången i historien lever vi i en tid när människan har möjligheten att förinta sig själv. Det kan ske antingen genom kärnvapenkrig eller genom global miljöförstöring - eller i värsta fall, en kombination av båda.

 

Den andra föraningen om att det stora löftet inte kan hållas är det faktum att den andel av jordens befolkning som konsumerar mest, inte blir successivt lyckligare eller mår bättre av mer konsumtion, snarare tvärt om. Man lever längre men man mår tydligen allt sämre under tiden. Stress, ångest, främlingskap och utbrändhet är symptom på att allt inte står rätt till i vårt välfärdsmätta och marknadsekonomiska paradis. Ökade aggressionsnivåer, eskapism, självvald isolering och olika former av självdestruktiva beteenden försvinner inte heller med ökad konsumtion. Snarare tvärt om.

 

De som har mycket önskar sig ännu mer och de som inget har får allt mindre. Klyftorna ökar och fattigdomsgränsen som definieras av FN och är satt till minst 1 dollar om dagen ger bara överlevnad men inget värdigt liv utan utelämnar människor till hänsynslös exploatering. Nästan 1/3 av jordens befolkning klarar inte att nå över fattigdomsgränsen och massvält är fortfarande en realitet för många. I spåren av den finanskris och efterföljande recession i världsekonomin som startade hösten 2008 så diskuteras bara hur snabbt det skall vända. När den ekonomiska tsunamin träffar de fattigaste länderna så kastas miljoner människor som just kommit över det magiska 1-dollarsstrecket tillbaka under fattigdomsgränsen. U-länders ekonomier slås i spillror, miljoner människor får lida än större nöd och social och politiks oro sprider sig i takt med att människorna blir alltmer desperata. Upplopp, interna stridigheter och regionala och lokala krig kommer med all sannolikhet att bli följden av finansvärldens bonusar och den rika världens lånefinansierade konsumtionsbubbla.  Grekland, England, Spanien är bara toppen på ett smältande isberg.  I dess spår följer också ökade brott mot mänskliga rättigheter och allt större flyktingströmmar.

Så, det är det kreativa politiska ledarskapet som skall visa oss vägen in i framtiden. Då får de inte låta sig begränsas av vårt historiska arv och inte förblindade av svunna tiders framgångar och spår av upptrampade stigar. De får inte vara bundna av gamla dogmer och heliga politiska kor. De nya ledarna får inte bli förvaltare och finjusterare av ett galet och orättfärdigt system utan måste  vara stigfinnare och utforskare av nya vägar och kunna formulera ett nytt och djärvare samhällsmål.  Under tiden vi väntar, får vi välja den finjusterare som vrider kompassens pil åt höger eller vänster beroende på var vi har hjärtat.

 

Stefan Windh

Småföretagare med hjärtat till vänster.

Den 12/7 bloggar Stefan Windh.

 

Stefan Windh är en mångsysslande småföretagare. Han driver ett eget företag, som utvecklar system för trådlös överföring.

 

Stefan är även ordförande i Union of the Baltic Cities;s energikommission. UBC är ett sätt för kommuner runt Östersjön att samarbeta i olika frågor.

 

Stefan har även en rad andra uppdrag, såsom ledamot i kommunfullmäktige och ordförande i Brottsförebyggande Rådet i Oskarshamn.

 

Han har varit i Sydafrika ett flertal gånger med olika projekt, som Oskarshamns internationella utskott har jobbat för.

 

Stefans blogginlägg handlar om ”Det kreativa politiska ledarskapet”.

 

Han kandiderar till Kommunfulmäktige på plats 9.

 

Den 15/7 är det Yvonne Bergvalls tur att fatta tangentbordet för att blogga.

 

Yvonne är en välkänd Socialdemokrat i Oskarshamn. Hon är ordförande i Kommunfullmäktige. Hon fick förtroende utav medlemmarna i Kalmar län att vara ombud på jobbkongressen som ägde rum den 28 oktober-1 november 2009.

 

Yvonne kandiderar både till kommunfullmäktige och till landstingsfullmäktige. Hon finns på plats 6 respektive plats 7 på det båda listorna.

 

Anton Holmgren

Nu lämnar den största ungdomskullarna sedan fyrtiotalet gymnasiet och vill ut i vuxenlivet. Dessa ungdomar har stora förväntningar på framtiden men en hög ambition och nya idéer som kan utveckla Sverige. De innehar också en ny kunskap som behövs för att Sverige ska kunna växa. Idag finns stora hinder för oss unga i samhället, regeringen för en politik som drabbar oss unga hårt.

 

Vi socialdemokraterna i Kalmar län vill visa att unga är en viktig tillgång för Sverige. Vi ska bekämpa den höga ungdomsarbetslösheten, genom att skapa fler jobb och utbildningsplatser men även göra det lättare för unga att hitta en egen bostad. Om vi socialdemokrater vinner valet inom Kalmar län kommer vi se till att Linnéuniversitetet får fler utbildningsplatser. Med hjälp av fler utbildningsplatser ger vi fler unga möjligheten att skaffa sig en högre utbildning och utvecklas. Vi kommer även se till att nybyggnationen av bostäder ökar så att bostadsbristen försvinner. Vi ska även se till att hyrorna blir lägre för att på ett bättre sätt möta de ungas ekonomiska villkor.

 

Sommarjobb, innebär för de flesta ungdomar ett första steg in på arbetsmarknaden, där många kontakter knyts som är viktiga för framtiden. Vi socialdemokrater tycker det är viktigt att så många unga som möjligt får denna möjlighet, därför ska vi satsa på fler sommarjobb i alla kommuner med socialdemokratiskt styre om vi vinner valet.

 

I dagens Sverige är det svårt för oss unga att ta oss in på arbetsmarknaden, vi socialdemokrater ska se till att fler vägar öppnas. Genom att bland annat införa fler praktik- och trainerplatser. Vi ska se till att unga får snabba och riktade resurser för de som söker jobb, man ska inte behöva vänta innan insatser görs för det har vi inte tid med.

 

Kollektivtrafiken är ett annat område som är viktigt för oss unga. I dagens system finns barn- respektive vuxenpriser, vi vill även se ett ungdomspris på KLT;s bussar och tåg. Vi anser att unga inte ska behöva betala vuxenpris, många unga studerar och har ont om pengar att röra sig med. Det är viktigt att vi unga har möjligheten förflytta oss för att träffa vänner, nöjen eller för att jobba på andra orter.

 

Idag lyfte Mona Sahlin problemet med den höga ungdomsarbetslösheten och lovade förändring under sitt tal i Almedalen. Det räckte med att se Tomas Bodströms leende när Mona tog upp denna fråga för att förstå att denna fråga låg honom varmt om hjärtat.  

 

Om ni vill hjälpa oss unga till en ljusare framtid, rösta på socialdemokraterna i valet den 19 september.

 

Emma Nilsson

 

 

 

Jag upplever ibland en viss skepsis när jag eller andra partikamrater pratar om kulturpolitik

”är det här vad vi ska lägga våra pengar på?” verkar vara den vanligaste invändningen.

Så låt mig ställa frågan, varför är kultur så viktigt? Varför ska vi lägga pengar på det?

Kultur stärker och utvecklar människors självkänsla, utvecklar vår förmåga att uttrycka oss med kropp och tal, något som är oerhört viktigt inte bara på fritiden utan också i arbetslivet. Att ta del av och utöva kultur skapar en känsla och förståelse för vår och andras kultur och tradition. Kulturen i form av dans, teater, musik, litteratur, film, konst, hantverk med mycket är ett sätt att förmedla, kommunicera och bearbeta upplevelser. Det främjar hälsa, det ger glädje, det vidgar vyer, skapar och sprider kunskap. Så ja, kultur är viktigt, för det utvecklar oss som människor. Men varför ska vi lägga skattemedel på det? För att ingen annan gör det, eller kan göra det, på samma sätt. Företag har vinstintressen, de finansierar kulturprojekt som faller dem i smaken, när det ger dem goodwill eller budskapet stämmer överens med deras intressen. Men vem finansierar ett samhällskritiskt budskap? Vem ger pengar till en barnteatergrupp, femte året i rad, när det inte längre ger publicitet? Nej, om kulturen ska komma alla till del, och inte bara de privilegierade, så måste det vara vi tillsammans som finansierar och stödjer den, genom kommunala och statliga medel. Är kultur något politiker ska hålla på med? Mitt svar är Ja. Om alla ska ha samma möjlighet och chans att kunna ta del av något så utvecklande och stimulerande som kultur så ska politiker ägna sig åt kulturfrågor.

 

Lisa Björk, 26 år, Socialdemokrat

Det som skulle skapa fler jobb för oss unga resulterade istället i färre. Den sänkta arbetsgivaravgiften för företag som anställer unga som infördes av regeringen under denna mandatperiod blev ett misslyckande och ett svek. Regeringen sänkte arbetsgivaravgiften för att företag skulle föredra att anställa yngre personer framför äldre. 

Idag kom en utvärdering från hotell och restrangfacket som visade att sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga inte haft någon effekt. Varken fler jobb eller fler arbetande timmar som utförs av unga personer har ökat. Effekten är motsatt, färre jobb och mindre antal arbetande timmar för unga personer inom denna bransch är verkligheten. Reinfeldt vad hände? Den sänkta arbetsgivaravgiften skulle bidra med fler jobb till oss unga men istället blev det färre.

Under lågkonjunkturen har denna bransch blivit större och anställningarna har också ökat, uppenbarligen har inte den sänkta arbetsgivaravgiften bidragit till att vi unga blivit mer eftertraktade på arbetsmarknaden.

I de festa fall är det dyrt att sänka avgifter i jämförelse med vad man får ut och det är inte heller säkert att effekten hamnar på den plats man vill. Vilket blev fallet med den sänkta arbetsgivaravgiften.

 

De företag som finns inom hotell- och restaurangbranschen och inom privat detaljhandeln har subventioneras med 2 miljoner kronor endast under 2009 på grund av den sänkta arbetsgivaravgiften. Det hade varit till större nytta om dessa pengar istället hade satsats på specifika satsningar inom arbetsmarknads- och utbildningspolitiken för att hjälpa oss ungdomar ur den höga ungdomsarbetslösheten.

 

Regeringen har ännu en gång svikit oss unga, regeringen tycker uppenbarligen det är viktigare att subventionera företag istället för att hjälpa oss unga ur krisen. Reinfeldt använde skattepengarna för att skapa färre jobb till oss unga inte fler! Reinfeldt du hävdar otaliga gånger att jobben för oss unga är det viktigaste, senaste gången var i ditt tal i Almedalen men här är ett ytterligare bevis på att du ljuger. Du har tydligt visat under denna mandatperiod att ditt intresse inte ligger i att förbättra förhållandena för oss unga.

 

Emma Nilsson

Den borgerliga regeringen lovande inför förra valet att avskaffa fastighetsskatten. Den var för hög och orättvis. Nu vet vi vad som hände i verkligheten. Det kallas nu för avgift och blev då en förbättring för alla?

Effekten i Kalmar län vet vi, vanliga personer med villkor fick höjda avgifter medan de flotta husen fick sänkta avgifter. När en borgerlig regering ger löften om sänkt skatt finns det ofta en baksida. Någon annan, ofta med lägre inkomster får betala. Det är så det sker en snygg förändring till de rikas förmån på andras bekostnad.

Sedan fullföljer regeringen sitt omfördelningsarbete med socialpolitiska reformer som tillexempel a-kassan och sjuklöner.  

Det vore intressant om Jan R Andersson kunde redovisa hur staten har tjänat eller omfördelat när fastigehetsskatten blev avgift?

Det bör rimligen tilläggas att om man tar ut en avgift brukar det innebära att man får något i utbyte som tillexempel sophämtning eller barnomsorg. Det är svårt att se vad man får för fastigehetsavgiften.

Emma Nilsson

I över 25 år arbetade jag som undersköterska i Oskarshamn innan jag tog steget att bli folkvald landstingspolitiker. Sedan valet 2006 arbetar jag med politik på heltid. Ett av mina ansvarsområden är personalpolitiken i Landstinget i Kalmar län. Det är ett uppdrag som känns viktigt men som också ställer krav på mig som tidigare sektionsordförande för Kommunal. Visserligen måste jag balansera olika intressen i min nya roll. Men fortfarande slår mitt hjärta särskilt för alla kvinnor och män som arbetar på golvet inom sjukvården. För det är ju kommunalarna som har den närmaste kontakten med patienterna. Utan undersköterskornas engagemang och omsorg fungerar inte sjukvården. Städ, vaktmästeri, tvätt, kök och alla andra delar där kommunalarna har den viktigaste rollen måsta också hålla hög kvalitet för patienterna ska få den bästa vården.

 

Ibland undrar mina före detta arbetskompisar om politiken gör att avståndet till verkligheten ökar. Så är det givetvis, att påstå något annat vore fel. Jag håller därför en nära kontakt med kommunalarna i mitt län och försöker vara ute på arbetsplatserna så mycket jag kan. Jag brinner för samma slags frågor som under mina år som fackligt förtroendevald. Det handlar om rättvis löneutveckling, rätt till kompetensutveckling och om rimliga arbetsvillkor.

 

Det ska vara en tydlig skillnad att arbeta i ett socialdemokratiskt eller moderat styrt landsting. Ideologin och värderingarna måste göra praktiska avtryck i personalpolitiken. Kommunals och Socialdemokraternas arbete med Mönsterarbetsplatser är ett väldigt viktigt gemensamt arbete för att uppnå detta. Tillsammans arbetar vi för att få arbetsplatser som bygger på bra arbetstider, bra arbetsmiljö och ett bra ledarskap. Vi är helt överens om att medarbetarna och deras arbetsinsatser är den viktigaste resursen.

 

Jag är mycket imponerad över vad medarbetarna har åstadkommit i sjukvården i Kalmar län. Medarbetarna har sett till att vi har de nöjdaste patienterna och de kortaste köerna i Sverige. Jag tror att framgångarna bland annat beror på att många medarbetare har engagerat sig i olika förbättringsarbeten. 2007 avsatte vi socialdemokrater 30 miljoner kronor som medarbetarna kan ansöka om för att utveckla och förbättra vården.

 

Jag är också stolt över att landstinget inte har behövt säga upp någon personal under lågkonjunkturen. Vi har istället arbetat aktivt för att behålla unga medarbetare och möjliggjort för äldre medarbetare att gå tidigare i pension.  Jag tror att det är ett av skälen till att vårt landsting har den högsta frisknärvaron i landet. Över hälften av alla medarbetare är inte borta en enda dag från jobbet på grund av sjukdom. Det är det bästa resultatet bland alla landsting.

 

Vår årliga attitydundersökning bland medarbetarna visar också att trivseln är hög bland de landstingsanställda. Nio av tio tycker att arbetsuppgifterna är viktiga och tre av fyra tycker om att gå till jobbet. Jag tror att trivseln hänger samman med att landstingets har fått stor uppmärksamhet på toppresultaten inom Öppna Jämförelser. Det är betydligt mer roligt och inspirerande att arbeta i ett landsting i medvind än i ett som har motvind.

 

Som socialdemokrat vill jag lyfta fram kommunalarnas arbetssituation i valrörelsen. Det behövs fler anställda inom sjukvården för att möta en allt mer krävande vårdtyngd. Vi måste ta debatten om att skattekronorna behövs i välfärden, inte till ytterligare skattesänkningar. Det behövs en förbättrad a-kassa. Vi vill att a-kassan ska ge 80 procent av löntagarna 80 procent av lönen, och ingen ska betala mer än 80 kr i avgift. Frågan om heltid och deltid måste åter upp på dagordningen. Vi socialdemokraterna föreslår en miljard i två steg till de till kommuner och landsting som arbetar för heltid. Samtidigt väjer vi inte för lagstiftning om det krävs. Vi socialdemokrater vill förbättra medarbetarnas inflytande och möjligheter till kompetensutveckling.

 

Yvonne Hagberg

Inga fler skattesänkningar var ett av Reinfeldt besked inför valet när han idag höll tal i Almedalen. Nej, Reinfeldt det är nog inte speciellt smart att sänka skatten ytterligare eftersom du redan under dessa tre år gjort skattesänkningar för närmare 100 miljarder, någon liknande skattesänkning har inte gjorts av någon annan partiledare genom tiderna. Skattesänkningarna gjordes i samband med en av Sveriges värsta lågkonjunktur någonsin. Det var i detta läge som regeringen istället skulle ha gjort skattehöjningar för att klara sig ur krisen, inte låna sig ur den som regeringen nu gjorde.


Man bör dock poängtera att Reinfeldt bara ger besked om att inga skattesänkningar kommer ske under 2011, under de resterade tre åren då? Med all säkerhet kommer alliansen efter 2011 genomföra fler skattesänkningar, eftersom denna fråga  ligger moderaterna närmast hjärtat.


Om alliansen får ytligare fyra år vid makten har vi inte sett slutet av skattesänkningarna som dränker vårt land i skulder som vi en dag kommer vara dyra att betala av. Vi har sett vad regeringens skattesänkningar har bidragit till i samhället, det har bland annat inneburit sämre förutsättningar för landets kommuner att exempelvis driva skola och omsorg.

Inför förra valet lovade moderaterna att man skulle satsa på jobben, men vad blev resultatet? En skyhög arbetslöshet och större utanförskap, inget lyckat resultat precis. Det vanligaste argumentet från alliansens sida är att det beror på lågkonjunkturen, visst har den haft en liten inverkan men regeringens sätt att styra Sverige har också haft en avgörande betydelse för arbetsmarknaden som inte precis ser ljus ut idag. Man kan se till andra länder i europa som också har gått igenom samma kris som oss, där dessa länder har klarat arbetsmarknaden bättre.

Enligt Reinfeldt är vi ungdomar en belastning för samhälle, utan oss skulle tydligen samhället se bättre ut. Det stämmer inte, vi bidrar med en ny syn samt ny kunskap som behövs för att Sverige ska kunna fortsätta att utvecklas. Vi är inte lata, det är inte därför som en del unga hoppar av gymnasiet eller högskolan, det beror dels på att det svenska skolsystemet inte passar alla, detta måste lösas med nya insatser och metoder.

 
Det är inte bara vi ungdomar som drabbas hårt av alliansens politik, även sjuka och äldre får vara med och ta smällen. Det är bara de som arbetar som ska ha det bra och kunna leva ett anständigt liv. Vi andra ska glömmas bort för de som inte passar in i moderaternas värd är det fel på.

Kd har idag krävt att sambeskattningen återinförs, vilket innebär att den som betalar hög skatt får en sänkning och då är frågan om kd inte är informerade om Reinfeldt tal ikväll.

 
Emma Nilsson

På måndag den 5/7 kommer Yvonne Hagberg blogga. Yvonne skriver ett personligt inlägg om ”Medarbetarna vår viktigaste resurs”.

 

Yvonne är i grunden undersköterska, men sedan några år tillbaka är hon heltidspolitiker för Socialdemokraterna.

 

I årets val är Yvonne vår valkrets första namn till landstingsfullmäktige. Hon ansvarar redan för personalpolitiken inom Kalmar läns landsting.

 

Yvonne är också ordförande för Socialdemokraterna i Oskarshamn. Hon är även ledamot i Kalmar läns distriktsstyrelse för Socialdemokraterna.

 

Yvonne har, som ovan nämnts, ett flertal tunga uppdrag och det gör att hon är ett av Socialdemokraternas tyngsta namn inom Oskarshamn.

 

Den andra bloggaren är Lisa Björk. Lisa bloggar den 8/7. Lisa har varit iväg för studier under några år, men har nu återvänt till Oskarshamn. Lisa är utbildad teaterpedagog.

 

Innan Lisa gav sig iväg för studier hade hon varit SSU ordförande i Oskarshamn och varit ersättare i Kommunfullmäktige.

 

För Lisa är ungdomsfrågor en viktig fråga och hon har uttalat ett stöd för att behålla dagens ungdomsgårdar, men att fortsätta utveckla dessa ytterligare.

 

Lisa har nyligen blivit ledamot i Kulturnämnden.

 

Lisa återfinns i årets val på 4 plats till Kommunfullmäktige.

Anton Holmgren

Nu är det dags att hjälpa till och rädda Hultsfred, Anders Åkesson. Ett allvarligt besked har kommit då det inte blir någon 25:e Hultsfredsfestival. Läget är allvarligare än så då verksamheten är betydligt bredare än själva festivalen. Det handlar om företag runt Rockcity och utbildningar. Allt sammanlagt betyder mycket för Hultsfred och Kalmar län. Hultsfred har varit utsatt för ett allvarligt läge med många jobb som har gått förlorat i tillverkningsindustrin t.ex. batteri och husfabriker.

Nu när en verksamhet som är kopplad till musik och ungdomar drabbas av ekonomiska svårigheter och stora delar hotas av nerläggning så hörs ingenting från regeringen eller länets ledamot i kulturutskottet i Riksdagen Anders Åkesson (c). Skulle detta handla om en mogen verksamhet med lång tradition så skulle många stå på kö.

Anders Åkesson har, som tidigare ordförande i Regionförbundet och sitt nuvarande uppdrag i kulturutskottet ett särskilt ansvar att få till ett riktat stöd till Hultsfred och den verksamhet som har byggts upp under 25 år. Hultsfred har redan den högsta arbetslösheten blad ungdomar i länet. Rockparty har blivit ett viktigt varumärke som satsningar på ungdomar i Kalmar län och framför allt har ungdomarna själva visat en stark förmåga till utvecklingskraft.

Det som nu behövs är att ge ungdomarna i Hultsfred en andra chans och för detta krävs ekonomiskt stöd och detta stöd måste utformas så att det kan användas på ett snabbt och enkelt sätt. Statsbidrag har en förmåga att innehålla så många hinder och förbehåll att beloppen aldrig betalas ut typ fordonsindustrin.

Under Rockpartys tid har antalet festivaler ökat från 2 till 200 och många andra idéer som skapats i Hultsfred har sedan fått fäste i resten av landet som tillexempel popkollo.

Nu måste du Anders Åkeson medverka till att staten anslår riktade medel till Hultsfred så ungdomarna i Rockparty får en andra chans och det är bråttom. Även om Hultsfred ligger långt från centerns drömkvarter runt Stureplan så är det viktigt för oss ungdomar i Kalmar län.

Emma Nilsson

När jag i tisdags natt fick höra att hultsfredsfestivalen inte skulle få fira 25 årsjubileum på grund av konkurs blev jag väldigt förvånad och trodde inte det var sant. Det har för mig alltid varit en självklarhet att hultsfredsfestivalen genomförs en gång om året.

Hultsfredsfestivalen är för många, främst ungdomar inte bara en festival utan också en samlingsplats, en plats där man återförenas med gamla gymnasiekompisar. Det är sorligt att denna möjlighet försvinner.

Det är dock förståligt att festivalen inte kan genomföras då biljettförsäljningen inte gått speciellt bra, då man en vecka innan festivalen endast sålt 5000 biljetter. Det talas mycket om att det är biljettköparna men man bör ha i åtanke biljetterna är relativt dyra samtidigt som vi i Sverige har en hög ungdomsarbetslöshet. Vilket innebär att många unga som vill gå på festivalen inte har möjlighet att göra det grund av ekonomiska begränsningar. Vi unga mister med andra ord inte bara jobben under denna mandatperiod utan även hultsfredsfestivalen som kommer bli ett minne blått.

Att hultsfredsfestivalen inte blir av är inte bara en förlust för alla besökare utan även för Hultsfredskommun och övriga regionen.  Tack vare festivalen ser många på Hultsfred som en musikort som annars skulle klassats som en håla. Festivalen står även för hela 70% av hela besöksnäringen, vilket innebär att kommunen kommer gå miste om en stor del av sina intäkter under sommarperioden.

Frågan är om ni som var på hultsfredsfestivalen förra året upplevde den sista eller om den kommer komma tillbaka i en ny utformning. Den stora frågan är dock vad Hultsfred är utan festivalen?

Emma Nilsson

 

 

 

Ungdomarna och kommande generationer är förlorarna genom den borgerliga alliansens politik. Det första som alliansen gjorde var att ta bort rekryteringsbidraget, vilket gjorde det svårt för många att studera på heltid via Komvux där platserna blivit färre. Det betyder att om du har problem att hänga med i skolan får du mer problem efteråt eftersom du får svårt att komplettera dina betyg.

 

Regeringspartierna lovade 1000kr mer i höjt studiemedel. Det blev 350kr nu 2010 när det är valår. Alliansen lovade mer kvalité  i högre utbildning där man ibland inte har mer än 5h/vecka i lärarledd undervisning, men några kvalitetspengar eller extra anslag har inte synts till. Istället föreslogs det att man skulle förkorta den studieberättigade tiden till fyra år, som om studenter skulle studera fortare utan att undervisningen förbättrats.

 

Alla gymnasielinjer ger inte längre behörighet att läsa på högskolan, antagningsmöjligheterna har blivit färre, studentbostäderna är alldeles för få, Komvux har skurit ned, bostadsbidragen för snåla. I tider när allt fler vill utbilda sig, av egen vilja och för att det är svårt att få jobb, gör alliansen, tvärtemot vad de sade i valrörelsen för fyra år sedan, det allt svårare för människor att studera. I stället borde man göra tvärtom. Man borde satsa på studenters levnadsvillkor, trygghet, boende, inflytande och avgiftsfrihet. Låt studenterna vara studenter – inte extraknäckande pluggmaskiner.

 

Ungdomsarbetslösheten är ett sorgekapitel. Reinfeldt säger att ungdomsarbetslösheten är en skapad synvilla och Centern säger att det är LAS som är roten till det onda, och vill luckra upp LAS och även ge ungdomar mindre i lön för samma arbete. Detta för att arbetsgivare ska anställa fler ungdomar. LAS är inte ett problem för ungdomarna.

”I verkligheten är det dock inte bara anställningstid som avgör vem som får behålla jobbet. Ett grundkrav för att behålla jobbet är att man har kompetens för någon av de tjänster som blir kvar. Det ger inte sällan ungdomar, ofta med hög och ny utbildning, en fördel. Arbetsdomstolen har till exempel funnit att det var helt enligt reglerna att säga upp äldre montörer med lång anställningstid och behålla yngre anställda med motiveringen att de senare hade kunskaper i engelska.” Aftonbladet TCO

 

Detta med mindre i lön till ungdomarna är inte helt lätt att bedöma, men tror ni att ett företag som har tre maskiner och behöver 3 arbetare överanställer för att dom är snälla och det är billigt? Naturligtvis inte. Företag vill tjäna pengar och just nu tjänar Mc Donalds mycket efter som arbetsgivaravgiften är lägre för anställda ungdomar. Men inte tror ni att Mc Donalds överanställer för att det är billigt? Pengarna går rakt i fickan på aktieägare.

Inte nog med det, det rapporteras om gratis arbetande på restaurangerna, så vem vet, kanske en gratis period är något som Alliansen vill införa om de vinner valet 2010?

 

De rödgröna är ett alternativ, vi har gjort ett kontrakt vad vi lovar genomföra om vi vinner valet. Läs kontraktet

 

Övrig källa: Studentliv

 

Tack för att jag fick förmånen att vara gästbloggare, och hoppas att ni fått något att fundera över innan ni väljer vem som ska styra landet efter 19 september i år.

 

Leine Johansson

Den borliga regeringen har haft som mål under denna mandatperiod att försälja statliga bolag och avreglera verksamhet av samhällsintresse.

Apoteket är ett bra exempel på hur priserna steg så fort bolaget styckades. Vi kommer att få se hur bolag köper upp varandra och aktörerna kommer bli allt färre. Koncentrationen av butiker blir nästa steg. De som kommer bli de stora förlorarna blir de personer som har stora behov av receptbelagda mediciner. Det tredje steget som en borlig regering kommer att genomföra är att höja högkostnadsskyddet.

Bilprovningen kommer inom kort styckas sönder och då ska vi komma ihåg att detta bolag är till hälften ägt av staten. Det räcker tydligen inte för regeringen utan allt ska ut på marknaden.

Det första som kommer hända är att priserna kommer sticka iväg. Man har i Finland och Danmark kunnat följa prisutvecklingen då marknaden under mitten av 1900 talet avreglerades, nämligen en rejäl prishöjning.

Det är också troligt att de nya stationerna centreras till storstäderna, vilket innebär att de som bor i mindre samhällen eller ute på landet kommer vara de som drabbas hårdast, då de tvingas åka längre för att kunna besikta sina bilar.

Avregleringen av elmarknaden är ett annat exempel som vi nu även vet effekten av, nämligen höjda priser och elräkningar som för de flest är obegripliga. Regeringen går marknadens ärenden och låter medborgarna betala med höjda priser och i många fall med sämre service.

Nu börjar den privata marknaden inse vilken god affär det är att tvinga fram ytterligare privatiseringar. Siktet är inställt sedan tidigare på utbildningsväsendet, därefter står äldreomsorgen på tur.

I Kalmar län vet vi vad som hände då det var borligt styre i landstinget, de skulle sälja ut Västerviks sjukhus men reaktionen blev kraftig och tillslut stod de ensamma.

Vi måste ha ett samhälle som tar ett övergripande ansvar för grundläggande utgifter. Man ska inte kunna tjäna pengar på allt, någonstans går gränsen. Man måste komma ihåg att det är lätt att rasera ett solidariskt samhälle men det tar lång tid att bygga upp.

Emma Nilsson  

 

 

 

 

Idag kom beslutet om att Fredrik Reinfeldts lön höjs med 5000 kronor till 140 000 kronor i månaden. Andra statsråd för en höjning med 4000 kronor i månaden och får således 112 000 kronor i månaden.

Statsrådsarvodesnämnden anser att höjningen är rimlig då myndighetschefer har fått en ökning på 3.3% i år och då är det försvarbart att statsråden får 3.7% högre lön. För vanliga arbetare tog det 10 år att nå en löneökning med 6000 kronor i månaden.

Jag förstår att det är oerhört tufft att vara statsråd, man har en enorm press, men jag tycker inte man ska ha en årslön på 1 680 000 kronor respektive 1 344 000 kronor.

Regeringens lön borde inte ha samma höjning, som direktörer utan borde följa den löneutvecklingen som gäller för vanliga arbetare. Regeringens löneökning kunde kanske vara utformad på samma sätt som CSN räknar ut räntan på sina studielån. Ränta räknas ut genom att ta ett genomsnitt av statens upplåningskostnad, detta gör att CSN:s ränta är släpande.

Statsråden kunde få en löneökning, när man ser på genomsnittet över vanliga arbetares genomsnittliga löneökning över det 3 senaste åren.

Tackvare att politiken har blivit något man kan tjäna pengar på och bli rik på, så har det kommit lycksökare. Lycksökare som bara vill tjäna pengar och sko sig själva. Ibland undrar jag om inte Fredrik Reinfeldt inte kan räknas som en lycksökare, jag menar vad har egentligen uträttat? Fredrik Reinfeldt har uträttat mycket, misstag mig inte där, men det är ju inga bra saker.

Under den sista mandatperioden har Regering Reinfeldt börjat med en häxjakt efter sjuka och arbetslösa. Regering Reinfeldt har lyckats driva sin politik, som går ut på att vara motsatsen till Robin Hood. Regering Reinfeldt för en politik för att ta från de fattiga och ge till dem rika, det är en politik jag inte köper.

Nä, om Fredrik Reinfeldt har något hjärta säger han nej till denna löneökningen och ändrar systemet för hur statsrådens lön sätt, för Statsrådsarvodesnämnden kan tydligen inte bedöma hur mycket någon ska ha i lön.

Anton Holmgren

När jag var SSU-aktiv var ett av de finaste orden jag visste – EGENMAKT. Mitt val av fortsatta studier efter gymnasiet var jag klar över redan i början av högstadietiden. Det var socionom jag ville bli. Genomgående under utbildningen handlade det om samma värdeord egenmakt – empowerment. Utbildningen grundade sig i den då nya socialtjänstlagen, där portalparagrafen lyder:

1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
- ekonomiska och sociala trygghet,
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.

Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.
Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.

 

Min tro på människans egen förmåga att göra egna val i livet är så starkt förankrat i mig att jag utan att blinka kan säga:

 

Självklart ska vi människor få välja förskola, skola, äldreomsorg mm. Självklart! Jag tror inte det spelar någon större roll för människor om det är privata, offentliga eller kooperativa utförare. Det som spelar roll är att det är av bra kvalitet och att du har möjlighet att välja. Det kanske inte ens handlar om att välja mellan privat eller offentlig utförare för en del, utan det kanske handlar om att få välja att det är Pirkko, Mikael, Susanne, Azia och Chatarina som ska komma hem till mig på ålderns höst och helst ingen annan. Det kanske handlar om att jag får bestämma vad jag har behov av för hjälp för mitt välbefinnande. Vi är inte alla stöpta i samma form. Vi har olika behov.

 

Anpassa systemet efter individens behov – inte individen efter systemet.

Lika självklart är det för mig att det inte är storleken på plånboken som ska styra vem som ska ha rätt till välfärd. Välfärden ska vara solidarisk finansierad.

 

När vi fördelar välfärden via den skattefinansierade sektorn ska vi ha tydliga krav på att verksamheten utförs med god kvalitet och med en medborgerlig rätt till insyn och kontroll.

 

Förvisso är jag part i målet efter att ha arbetat 23 år inom socialtjänsten i Oskarshamn – men vi har en socialtjänst att vara stolta över. Det finns så otroligt många kompetenta, professionella, empatiska medarbetare med en enorm erfarenhet. Min erfarenhet från förskola och skola är inte lika lång, men det jag har sett och upplevt så kan jag bara säga detsamma om den.

 

Men inget är så bra att det inte kan bli bättre – eller kanske kan vi bli bättre på att berätta vad vi är bra på? Och vara stolta över det!

 

Eva-Lena Karlsson

Den första bloggaren ut är Eva-Lena Karlsson. Eva-Lena Karlsson är socionom och arbetar med Active Parenting på Oskarshamns kommun.

Eva-Lena kandiderar till Oskarshamns kommunfullmäktige. Eva-Lena står på plats 16 för Socialdemokraterna i Oskarshamn.

 

Eva-Lenas inlägg kommer handla om Verklig valfrihet.

Den andra bloggaren är Leine Johansson. Leine arbetar på Scania, men är även aktiv inom IF Metall.

 

Leine fick i uppdrag att följa Mona Sahlin under en dag tidigare i våras på hennes turné runt i Sverige.

Leine kandiderar för Socialdemokraterna till Oskarshamns kommunfullmäktige och står då på plats 13. Han kandiderar även till landstingsfullmäktige för Kalmar läns 3:e valkrets och finns där på plats 10.

 

Både Eva-Lena och Leine driver varsin blogg och du finner dessa genom att klicka på deras namn.

 

Anton Holmgren

Vi har beslutat att ta in två gästbloggare varje vecka. Varje måndag och torsdag kommer någon Socialdemokrat att blogga angående någon som ligger denna personen varmt om hjärtat. 

På söndagar kommer det en presentation av kommande veckas bloggare.

Anton Holmgren

Igår gjorde Alliansen i Kalmar län landsting ett politiskt utspel, där man sa att man skulle satsa ännu mer på Västerviks sjukhus.

 

I Oskarshamn säger Alliansen att man vill stänga alla häslocentraler i Oskarshamn. Alliansen tycker det ska finnas en hälsocentral i Oskarshamn och den ska ligga vid sjukhuset.

 

Visst låter allt detta bra?

 

Nej, säger vi Socialdemokrater, Oskarshamn ska ha två hälsocentraler och en av dessa ska finnas i Kristineberg. Det finns många i Kristinebergsområdet, som behöver ha nära till en hälsocentral.

 

Korrigering: Även Centerpartiet är emot en stordrift av hälsocentralerna i Oskarshamn.

 

Beträffande Västerviks sjukhus, så är det bra att satsa mer på vård. Det går alltid att förbättra saker, även saker som redan är bra.

 

Alliansen har dock inget mål att förbättra sjukvården i Kalmar län, sist Alliansen hade makten försökte man göra sig av med Västerviks sjukhus.

 

Vi i Kalmar län behöver en fortsatt rödgrön majoritet, som fortsätter att förbättra vården. Har Kalmar län någonsin varit så bra inom vården som man är idag? Jag skulle inte tro det, men visst man kan alltid bli bättre, men Alliansen kan inte ta oss dit.

 

Kalmar län har korta vårdköer, men nöjer vi oss för det? NEJ, det gör bara att vi Socialdemokrater satsar ännu mer för att korta köerna ytterligare.

 

Även valet till Kalmar läns landstingsfullmäktige är ett tillfälle för Kalmar läns invånare att välja en inriktning för de kommande fyra åren. Valet står mellan Alliansen eller de Rödgröna. Väljer man att lägga sin röst på något av partierna i Alliansen väljer man en inriktning som går ut på att försämra Kalmars läns vård. Om man väljer att rösta på Socialdemokraterna i de Rödgröna väljer man en inriktning, som går ut på att utveckla och förbättra vården ytterligare.

 

Jag tycker att valet till landstingsfullmäktige är väldigt enkelt, den 19 september tar du en blå valsedel som det står Socialdemokraterna på. Denna valsedel lägger du sedan i valurnan.

 

Anton Holmgren

Vi kan se hur andelen unga människor hela tiden ökar, 2012 kommer antalet unga vara 120000 fler än 2006, ändå byggs inte fler hyresrätter. Det man ser runt om i samhället är att nybyggnationen av hyresrätter minskat, sanningen är att den har mer än halverats under dessa fyra år med alliansen vid makten.

Den påbörjade nybyggnationen av hyresrätter 2009 har inte varit så låg på 11 år, man kan inte precis påstå att nybyggnationen samstämmer med andelen unga i samhället.


Hela 220 av landets 230 kommuner anser att hyresrätter är en bristvara, detta motsvarar hela 75%, ha det i åtanke! Regeringen har inte tagit tag i denna bit utan utlämnat den till ödet, det är oansvarigt och ytterligare ett bevis på att alliansen glömmer bort oss unga.


Det blir inte bättre när man kommer in på nybyggnationen av studentbostäder. Under de två sista åren av denna mandatperiod har nybyggnationen i princip upphört.

I samband med detta meddelar en allt större andel av Sveriges högskolekommuner att bostadsbristen för studenter bara blir värre. Jag studerar på Linneuniversitetet i Kalmar och även där är bostadsbristen ett faktum. Där studenter panikartat försöker hitta någon stans att bo. Vid höststaren är det som värst då många som i sin förtvivlad hyr soffor av andra studenter för att ha någon stans att spendera natten, detta speglar sig i hyrorna, som är orimligt höga.

I Lund är bristen ännu större, där studenter tvingas tälta alternativt bo på annan ort för att få någon stans att bo eller till och med inte påbörja sin utbildning för att det inte finns någon stans att bo. Detta ska inte behöva ske, man måste se till att svara på den ökade mängden studenter genom att öka nybyggnationen av studentbostäder kraftigt.

Därför vill vi socialdemokrater bygga fler och billigare bostäder. När det gäller hyresrätter vill vi att nybyggnationen mer än fördubblas under den kommande mandatperioden. Målet är att år 2016 bygga 40000 nya bostäder. Vi vill även gynna byggnationen av nya studentbostäder samt miljövanliga hyresrätter med hjälp av det statliga investeringsstödet. Om man lägger samman alla kostnader kommer vi under 2011-2012 inverstera 1,4 miljarder för denna typ av investeringar i samhället.

Ett annat mål som vi socialdemokrater har är att skatten på ungas boende ska sänkas. Skatten på varje studentrum ska tas bort för att istället beskatta hela studentkorridoren som då kommer beskattas på samma sätt som en bostad. Vilket kommer leda till att studenthyrorna kan sänkas. Detta är bra för oss som studerar, där ekonomin för många är ett pussel, där varje pusselbit är otroligt viktig. Där en lägre hyra bidrar till att studenter får mer kvar i plånboken för att finansiera andra utgifter med.


Det är viktigt att påpeka att nya modeller måste utvecklas för att skapa attraktiva bostäder till de unga i samhället.


Emma Nilsson

 

 

 

Som alla redan har hört talas om under det gångna året har ungdomsarbetslösheten kontinuerligt nått nya rekordhöjder. Man skulle kunna tro att Sverige strävar efter att ha högst ungdomsarbetslöshet i hela Europa, vilket är dagens sanning, eftersom inga insatser eller förändringar görs för att minska ungdomsarbetslösheten.

En av anledningarna till att Sverige har så pass hög arbetslöshet är aktivitetsförbudet som står alliansen varmt om hjärtat. Aktivitetsförbudet innebär att man måste vänta 3 månader innan insatser görs. Vi socialdemokrater har tydligt sett vad denna metod har bidragit till, nämligen en skyhög ungdomsarbetslöshet. Därför kommer vi efter valet införa insatser från och med första dagen. Alliansen ska dock köra vidare på samma spår, bryr de sig inte om Sveriges framtid? Det verkar inte så, regeringens passivitet är ett exempel på detta. Alliansen borde tänka på vem som i framtiden ska ta hand om vårt land, det är vi ungdomar som ska göra det. Hur ska vi kunna utveckla det svenska samhället om vi blir utestängda?

Den allra viktigaste frågan är att ge ungdomar som saknar fullständiga gymnasiebetyg en andra chans. Ekonomer påpekar att om samhället lyckas finna metoder för att stimulera dessa ungdomar att utbilda sig så de blir efterfrågade när ekonomin vänder och kanske går vi mot en arbetskraftsbrist.

Det är nu dessa insatser måste göras för att de ska kunna stå redo när jobben kommer. Alternativet är att många av dessa ungdomar får problem och kommer att belasta samhällsekonomin. Det kanske är avgörande och Sverige fullt ut kan få del av högkonjunkturen.

Socialdemokraterna i Regionförbundet har föreslagit att ge ett uppdrag till Linnéuniversitetet att utveckla nya pedagogiska metoder för att nå de ungdomar som inte har fungerat i skolan. Låt oss istället vända på det hela och låta undervisningen ske på ungdomars villkor och förutsättningar.

I Oskarshamn har gymnasieskolan fått ny erfarenhet då kommunen och Scania genomförde utbildning för företagets anställda och vi måste ta tillvara erfarenheterna av denna form av vuxenutbildning. Istället för arbetslöshet skapas ny kunskap och idéer och framtid hos dessa personer.

Jag vill tillslut bara påpeka att riksdagsledamöter som tillexempel Jan R Andersson borde lösa problem istället för skapa dem.

Emma Nilsson

(Jan R Anderssons insändare går att hitta i Oskarshamnstidningen den 16/6)