Unga Socialdemokrater i Oskarshamn

Vi måste satsa på att utveckla Oskarshamn för att även i framtiden vara en konkurrenskraftig stad. Här kommer några punkter som skulle hjälpa Oskarshamn i arbetet med att bli en attraktivare stad.

• 
  Satsa på en resort på Gunnarsö med hotell, stugor och varför inte erbjuda båthus och där igenom skapa en ny miljö året runt. Det är viktigt att man kan utnyttja ett sådant område året runt. Genom att ha turister där under sommar månaderna men under resten av året hyra ut det till folk som för tillfället jobbar i kommunen som tillexempel på OKG.
• 
  Att man nu har beslutat att göra hamnsaneringen i Oskarshamn är ett viktigt inslag för att gå ett steg i rätt riktning när det handlar om att rädda Östersjön. Med hjälp av saneringen kommer man kunna avlägsna stora mängder miljögifter som tillexempel kadmium. Jag tycker man ska satsa på ett forskningsteam som följer hamnsaneringen men också en utvärderingsgrupp med miljöföretag som har internationellt intresse. Detta för att kunna följa hamnsaneringen på bästa sätt både för att kartlägga de miljömässiga vinsterna med saneringen men också för att se om saneringen påverkar ekologin och mångfalden i havet negativt.
• 
  Bättre, billigare och snabbare kollektivtrafik är något som alla efterlängtar. Kollektivtrafiken är en fråga som många unga upplever som viktig, vilket kanske inte är speciellt konstigt. Alla vill att kollektivtrafiken ska bli bättre med utökade bussturer, billigare priser och det ska även gå fort. Visst låter det omöjligt att detta skulle kunna bli verklighet men nästa sommar händer det. Då kommer det nya sommarkortet som innebära att man kan resa genom hela Sverige och inte bara inom länet som det är idag.
• 
  Vi vet alla att det råder bostadsbrist i hela landet, där unga drabbas hårt eftersom hyresrätter är en begränsad tillgång, vilket i det flesta fall innebär höga hyror. Kombinationen höga hyror och student är inte speciellt lysande, eftersom studenter har en mycket begränsad ekonomi. Det blir inte bättre nu eftersom man måste ha 15% i egeninsats om man ska köpa exempelvis en lägenhet eller ett hus. Vilket innebär att efterfrågan på hyresrätter kommer öka eftersom fler inte kommer ha råd att köpa sin egen lägenhet eller hus då man inte längre får låna till 100%. Detta kommer innebära att vi unga kommer få det allt svårare att få tag i en lägenhet, fler hyresrätter måste byggas för att lösa problemet. Då man satsar på att bygga nya hyresrätter kommer även antalet arbetstillfällen öka.
• 
  Trenden måste brytas när det gäller den höga ungdomsarbetslösheten. Genom att ge Linneuniversitetet ett speciellt uppdrag att hitta nya pedagogiska metoder för att hjälpa de unga som inte fått ett godkänt gymnasiebetyg och därigenom ge denna grupp en andra chans. De som inte fått ett godkänt gymnasiebetyg är extra utsatta eftersom risken för denna grupp att hamna i långtidsarbetslöshet är stor.

Vi måste satsa på fler utbildningsplatser på komvux, högskola och universitet (för Oskarshamns del Nova) för att ge fler unga chansen till en högre utbildning. Om man har en högskoleutbildning är det ofta lättare att få ett jobb. Det är även viktigt att det görs satsningar på praktikplatser och traineeprogram. Det har nämligen visats sig att praktikplatser leder till jobb. Det är viktigt att satsa på ungdomarna för det är vi som ska bygga framtidens Sverige!

Om vi skapar fler jobb kommer ekonomin bli starkare och andelen skatteintäkter kommer på så sätt öka. De ökade intäkterna kan användas för att utveckla skola, vård och omsorg.

Emma Nilsson
Kandidat till landstinget  

 

Valfrihet har blivit politikens modeord. Frihet kopplas till att fritt få välja och ju fler alternativ att välja mellan, desto friare ska vi tydligen bli, oavsett om det gäller val av välfärdstjänster eller vinnare i Idol. Om detta är äkta frihet råder det delade meningar om, men en sak är säker och det är att vi blivit väljande människor på heltid. Det finns över 100 elleverantörer med i snitt fyra avtal, över 400 olika tele- och bredbandsoperatörer med upp till nitton avtal var och tusentals alternativ för pensionssparande att välja på. Du ska välja skola, vårdgivare o s v. Därutöver finns det en uppsjö av produkter att välja på. Det finns t ex ca 30 olika sorters tvättmedel.

 

Valfrihet handlade förr om rätten att välja något annat, nu handlar det om att välja mellan samma sak. Vi är nu miljontals människor som var för sig försöker ta samma beslut och sätta sig in i dessa krångliga system. Alternativen är oändliga och svåra att jämföra, man måste vara smart eller ha tur för att inte gå på en nit.

 

Tänk om denna valfrihet endast är ett sätt att få oss att ägna oss åt trivialiteter, så att vi inte ska hinna med de riktigt viktiga valen?

Från att vi tagit ansvar tillsammans och på det sättet också hjälpt människor som inte har förmåga, tid eller kunskap att göra bra val. Har vi nu ett system där valet har blivit en privatsak, där du får skylla dig själv om du gör fel val.

 

Ett riktigt viktigt val äger rum den 19 september. Frihet att välja är grunden för den representativa demokratin, där inflytande utövas genom att välja mellan olika alternativ. Val som kan avgöra barn och vuxnas rätt till utbildning, rätten att få ersättning vid sjukdom, lön som går att leva på, vård efter behov ej efter storlek på plånbok o s v. Men i detta viktiga val försöker man från borgligt håll, få det till att vara ett val mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Där personernas olika karaktär skulle avgöra hur vår välfärd ska formas (eller nedmonteras om de borgliga får fortsätta på sin inslagna väg). Nej, detta val handlar inte om Mona eller Fredrik. Detta val handlar om vi tillsammans vill bygga ett land med en stark välfärd eller om vi ska ha ett två tredjedels samhälle där två tredjedelar av befolkningen har det bra och en tredjedel får skylla sig själva att de inte gjorde rätt val i livet, som t ex att välja rätt föräldrar.

 

Lis Lyrbo (s) kandiderar till kommunfullmäktige i Oskarshamn

Efter att ha suttit i några debatter under våren och fått chansen att prata med förstagångsväljare, så kan jag konstatera att vi delar samma verklighetsuppfattning som de unga. Jag syftar givetvis på jobbfrågan. Vi har idag en ungdomsarbetslöshet över 25%, var fjärde ung saknar jobb. Reinfeldt, Jan Björklund och även den avhoppade Littorin har menat att det är de ungas fel själva. Såklart vill inte en regering vars huvudbudskap var att minska arbetslösheten erkänna sitt misslyckande och likt min treåriga kusin skyller de i från sig på andra. Personligen tror jag inte att att den höga ungdomsarbetslösheten beror på att det saknas jobb utan mer att unga inte får jobb. Ofta när jag är ute och prata med andra unga så brukar jag fråga hur de har fått sina sommarjobb eller hur andra de känner fått sina anställningar. Det är alltid samma svar, antingen är det genom kontakter via föräldrar, släktingar eller kompisar. Problemet är när man saknar kontakter, ens föräldrar känner ingen som kan rekommendera en på en arbetsplats där de behöver anställa, man kanske inte har tillräckligt med referenser i sitt cv och helt plötsligt är man inte heller lika attraktiv för arbetsgivaren. Detta problem har främst de unga som har utländsk härkomst. En vän till mig som nu har bott i Sverige i tre år och är 25 år har försökt få jobb som byggarbetare. I sitt bagage hade han med sig 7 års erfarenhet inom byggbranchen i sitt hemland. Men här i Sverige saknar han kontakter och oftast är det bara ”svensk erfarenhet” som räknas. En annan kompis till mig, även han 25 år, fick jobb på en byggfirma utan någon erfarenhet eller utbildning, däremot hade han rätt kontakter. Därför är det otroligt viktigt att ge unga möjligheter att skapa sina egna kontakter. Därför kan man inte som regeringen Reinfeldt har gjort, nämligen att sitta med armarna i kors och inte göra något åt problemet med ungdomsarbetslösheten. Vi socialdemokrater väljer att föra en aktiv skapajobb politik, där ingår praktikplatser åt unga så att dessa få större möjligheter på arbetsmarknaden. Min flickvän som läst journalistik på högskolan sökte ett antal jobb efter högskolan utan svar. Det var först efter att hon gjort praktik på Radio Kronoberg via arbetsförmedlingen som arbetsgivarna började slita i henne. Min vän som bott i Sverige i tre år har idag ett jobb efter att först haft praktikplats. Därför ska vi satsa mer på praktikplatser. Vi kommer också ta bort det aktivitetsförbud på tre månader som idag gäller för de unga som kommer till arbetsförmedlingen. Med en socialdemokratiskt ledd regering kommer man få hjälp från dag ett. Detta eftersom vi tycker att det är viktigare att bekämpa arbetslösheten än att sänka skatten för de allra rikaste.

 

Karl Längberg

Ungdomskandidat till riksdagen

Denna vecka får vi förstärkning från Nybro. Karl Längberg kommer under måndagen att blogga och det är ett inlägg som handlar om ungdomsarbetslöshet.

 

Karl Längberg är kanske relativt okänd i Oskarshamn, men han är ersättare i Regionförbundet och ledamot i Nybro Kommunstyrelse. Inför detta valet kandiderar han på Kalmar läns riksdagslista, han är placerad på plats 5 och därför en högaktuell kandidat i årets val. Med sina blott 25 år är han en av de yngsta riksdagskandidaterna i Kalmar län.

 

Karl började i SSU och är fortfarande involverad i SSU även om han har lämnat ordförandeskapet vidare.

 

Karls hjärtefrågor är att minska ungdomsarbetslösheten, öka ungas anställningstrygghet och att bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

 

På facebook driver han en kampanj ”Karl Längberg till Riksdagen”

 

 

På torsdag blir det en lokalt förankrad politiker, som de flesta nog har hört talas om. Lis Lyrbo är bloggare nummer två denna vecka.

 

De flesta känner till Lis som ordförande i Barn- och utbildningsnämnden, men jag tänkte berätta om lite som jag tycker är ännu viktigare.

 

Jag kom först i kontakt med Lis genom hennes engagemang att vilja öka ungas inflytande. Jag träffade henne först i Oskarshamns Ungdomsråd hon träffade ungdomar en gång i månaden och diskuterade vad som var viktigt för ungdomar över hela kommunen och inte bara på en skolan.

 

Sen träffades vi igen genom att vi blev partikamrater och Lis blev något som en mentor som jämt har uppmuntrat mig till att fortsätta med politiken och jämnt har låtit unga få ta plats. Jag tror faktiskt att Lis är en viktig del i Socialdemokraterna, inte bara för det oerhört tunga jobb hon gör med sina politiska uppdrag, utan för det jobb hon gör med att inspirera unga människor att engagera sig. Utan Lis hade nog inte Socialdemokraterna i Oskarshamn kunnat presentera så många unga kandidater i valet.

 

Jag önskar att flera politiker skulle våga ta samma väg som Lis och faktiskt våga bjuda in unga och diskutera med unga. Jag önskar att flera skulle våga behandla unga med respekt.

 

Lis är Socialdemokraternas kandidat till ordförandeposten i Barn- och utbildningsnämnden och jag tror inte att någon annan kandidat till den posten kan göra ett hälften så bra jobb.

 

Anton Holmgren

Imorgon (fredag) bär det av mot Karlskrona. Vid lunch imorgon börjar en av årets höjdpunkter för ungdomsorganisationer. ERB;s Youth Board har genom projektet Yc3 bjudit in ungdomsorganisationer från ERB;s medlemsländer. Ungdomar från 8 regioner och fem länder möts för att diskutera nya projekt.

 

Under konferensen kommer det vara tre olika workshops. Ungdomar kommer diskutera påverkan, entreprenörskap och miljö.

 

Jag kommer tillsammans med en annan att hålla i workshopen om miljö. Vi kommer att lyfta frågan om vad som är viktigast för att lyckas nå en hållbar miljö. Vilket är viktigast miljö, kunskap, pengar, engagemang, kontakter eller makt?

 

Ungdomar behöver tas på allvar av politiker. Ungdomar är framtidens arbetare, framtidens makthavare och framtidens förbrukare av jorden. Om vi ska nå en hållbar miljö krävs det att ungdomar släpps in i diskussionerna. Detta är ett forum där ungdomar kommer till tals men det behövs fler.

 

Denna typ av forum är jättebra och en fantastisk möjlighet för unga att utforma projekt och lösningar för framtiden, men det räcker inte. Vuxna måste låta unga delta i viktigas forum. Unga och vuxna måste mötas för att diskutera framtiden och lösningar.

 

Miljön förtjänar att unga och vuxna samarbetar för att finna lösningar.

 

Jag efterlyser vuxna som vägar ta med unga människor i diskussion och i beslutsprocessen!

 

Anton Holmgren

Kandidat till kommunfullmäktige

Nästan varje dag hör jag kommentaren "-politik är så svårt", "-jag har inte satt mig in i det".
Därför vill jag använda mitt blogginlägg till att slå tillbaka mot det påståendet.
'Politik är inte svårt.
Köra buss är svårt, men inte politik.
Bussen är ett stort otympligt fordon ofta med många passagerare ombord, inte sällan många barn. Köra buss är svårt och ansvarsfullt.

Få av oss kan köra buss, ändå har vi ofta uppfattningar om vart bussen bör åka, hur ofta den bör komma och gå, hur service som säten och internetuppkoppling och servering kan bli bättre. Ibland tycker vi också till om priset.
Trots allt det svåra med att köra buss och alla våra synpunkter kring bussresandet hör man sällan kommentaren "-Det här med buss tycker jag är svårt", "-Har inte riktigt satt mig in i det här med hur bussarna fungerar".
Köra buss är svårt, likaså att laga en dator, operera en blindtarm och lära ut kunskaper i skolan, men politik är ingen kunskapstävling.

Politik handlar om värderingar. Hur jag vill att min stad, mitt land ska vara i framtiden?
Ska det råda rättvisa? Ska vi bry oss om varandra? Har den som är frisk ett ansvar också för den som är sjuk? Hur ska våra dagis och skolor fungera? Ska bara rika kunna få den bästa sjukvården? Hur ska gamla och sjuka garanteras trygghet? Ska ungdomar tvingas arbeta för fickpengar?
Jag är övertygad socialdemokrat. Mitt partis idé om att förena trygghet och utveckling för medborgarna har lett till stark tillväxt. Den socialdemokratiska välfärdsmodellen är unik.
Rättvisa och jämlikhet gör landet bättre för alla.
Sverige tjänar på rättvisa. Inte på orättvisor.
För mig är det min drivkraft och övertygelse i allt jag gör.
Att komma till den slutsatsen är betydligt enklarare än att lära mig köra buss.
Så tro aldrig på dem som säger att politik är svårt.
Men krama gärna en busschafför nästa gång du ser en.
För de gör nämligen något svårt.
De kör buss!

Håkan Juholt

Jag tycker det är på tiden att även delar av alliansen inser att ungdomsarbetslösheten är verklig och att vi unga är de som drabbas hårdast.

De vill fortsätta underlätta för ungdomar att få jobb. Frågan är då vad de ska fortsätta bygga på när de inte ens börjat göra insatser för att hjälpa oss unga ur krisen. Det är nu återgärderna måste sättas in. Vi har inte råd att vänta till efter valet för att alliansen ska ta tag i denna viktiga fråga och sannolikheten för att det händer något efter valet är liten. Vi unga är inget som alliansen vill satsa på, trots att det är vi som ska bygga framtidens samhälle.

De nämner även att vi socialdemokrater vill införa en straffskatt för unga om vi vinner valet den 19 september. De syftar då på att vi vill höja arbetsgivaravgiften för unga. Att sänka arbetsgivaravgiften som alliansen gjorde under denna mandatperiod har inom hotell- o restaurangbranschen visat sig inte ha någon betydelse. Trots att branschen har blivit större har antalet anställda unga inte ökat. Detta är ett bevis för att denna reform inte fungerar.

I framtiden kommer en bra utbildning vara den viktigaste frågan. Utbildning med rätt kompetens kommer vara det som arbetsgivare i framtiden kommer efterfråga, då kommer inte LAS ha någon större betydelse. Det är även viktigt att vi utvecklar nya reformer för att ge de som inte ”passar in” i dagens fyrkantiga skolsystem en ny chans. Det krävs forskning och utbildning i det pedagogiska arbetet för att hitta nya reformer för att lyckas med detta. 
 

Innan unga personer ger sig in i företagsbranschen behövs en bra utbildning och arbetslivserfarenhet. Att erbjuda lån till unga personer för att de ska kunna öppna egna företag innebär en stor risk att de hamnar i skuldkällor.

Risken finns att unga utnyttjas och får ta förlusterna medan andra parter får vinsterna, det måste finnas en balans i systemet. På samma sätt som unga på feriejobb kan bli utnyttjade då de inte har de rätta kunskaperna och bakgrunden. Förslaget låter fint men har en svart baksida.

Lärlingsutbildningen måste utvecklas, de är viktigt att man uppvärderar handens skicklighet, yrkesutbildningen. Den måste förstärkas o förbättras, här är troligen kommunal vuxenutbildning ett viktigt inslag.  

Företagen måste också ta ansvar, ett bra exempel är Scania som valde att erbjuda 600 av sina medarbetare gymnasieutbildning. Detta skedde i samarbete med Oskarshamns kommun som på kort tid fick gymnasieskolan på fötter.

Här finns en nyttig erfarenhet att dra av detta nämligen hur vuxna når utbildning och både får behålla sina jobb och skaffa sig mer kompetens. Troligen kommer Scania att i slutändan rent företagsekonomiskt att dra hem vinstlotten.  Hela projektet är en viktig erfarenhet för hur företag, kommuner och erhållna EU -medel kan skapa tillväxt o utveckling.

Det näringslivet, kommuner och landsting kommer efterfråga i framtiden är välutbildad arbetskraft och då är det vår uppgift att se till att skapa utbildning- och lärlingsplaster för att ge unga en andra chans. Här har centern svikit de unga och nöjer sig med att tillgodo se finansfolket runt Stureplan.

 

Emma Nilsson

(Insändaren går att hitta i Oskarshamnstidningen 21/7)

 

Jag inser att jag står mitt i livet. På båda sidor om mig finns politik och likaså just där jag befinner mig.

 

Där jag befinner mig just nu står jag inför att det är riksdagsval. Jag finns med på Arbetarpartiet Socialdemokraternas riksdagslista på plats nummer 10 och på kommunfullmäktigelistan plats nr 22.  Funderingen just nu är om jag väljs och hamnar på en plats där jag får möjlighet att påverka eller inte. Vilka frågor vill och kan jag påverka? Vilka frågor vill medborgarna i Oskarshamn att jag ska påverka? Hur som helst kommer mitt politiska engagemang efter 19 september inte att minska.

 

På ena sidan av mitt liv finns tonårsbarn. Jag ser skolgången och hur den fungerar. Man möter både bra och dåliga saker. När jag ställde frågan om vad de tyckte om betyg från sjuan fick jag svaret att nej absolut inte. Stressen med betyg från åttan räcker gott och väl. Jag tänker då på hur har barnen det i skolan egentligen? En fråga fick jag av en student. Vart har alla lärarna tagit vägen. Vi har massor med lärarlösa lektioner och ingen vi kan fråga om hjälp. Det är svårt att studera när man förmodas kunna allt själv. Alla har inte så mycket skinn på näsan, hjälpsamma i närheten. Hur gör de som har det svårt för skolgången. Naturligtvis en politisk fråga som är väl värd att strida för.

 

På en annan sida av mitt liv står en ensamstående pensionär med blygsam pension och många räkningar. Har dock relativt god hälsa tack och lov och orkar själv gå och handla och städa sitt hem. Hur får man månaden att gå ihop som fattigpensionär med mat, hyra, telefon, nöje. Det som stryker på foten inser jag är nöjet om man nu inte har något vänligt barn som tar med en på en tur. Livet efter 65 är väl värt att studera ingående och dess politik och om hur vi vill att det ska se ut i möjligheternas land Sverige. För visst måste det finnas en möjlighet att leva trots att man har fyllt 65?

 

På ytterligare en sida står sjukdomen och knackar på. Sjuka anhöriga som kämpar med rätten att vara sjuka. Försäkringskassan gör sina bedömningar och arbetsgivaren sin och doktorn sin. Förtvivlad gråt och tandagnissel om man nu har förmånen att ha några tänder kvar eftersom man inte har råd att reparera de trasiga på grund av medicinkostnader och sjukskrivning. Då och då får jag frågan:

- Vad gör du för att hjälpa oss sjuka? Jag ska arbeta en timme enligt sjukvården, arbetsgivaren kan inte ge mig arbetstid en timme, försäkringskassan anser att jag ska vara arbetssökande och arbetsförmedlingen vill sätta in mig i ett program som skall pågå fyra timmar per dag fastän alla har läkarvetenskaper sagt att jag endast kan vara aktiv en timme per dag.

 

Jag kan konstatera när jag läser dagspressen. De är inte ensamma. Detta är återigen politik. En fråga som jag absolut vill vara med att driva. Vi kan inte hantera våra sjuka och arbetslösa på det här sättet.

 

Angelicka Nehls

Riksdagskandidat

Denna veckan satsar vi hårt med våra gästbloggare och har inte mindre än två riskdagskandidater.

Först ut att blogga är en tonårsmamma som bor i Gället, utanför Oskarshamn, När Socialdemokraterna i Oskarshamn skickade in sina kandidater till riskdagslistan var Angelicka Nehls vårt andra namn. På disktriktskongressen enades man om att placera Angelicka på en 10 plats.

 

Angelicka arbetar som produktionsledare på Landstingets tvätteri i Västervik.

 

Hon har tidigare erfarenhet från Kommunals fackförbund och har varit ersättare i samhällsbyggnadsnämnden under några år.

 

Inlägget är personligt och handlar om att engagera sig politiskt när man befinner sig mitt i livet.

 

 

På torsdag är det Håkan Juholts tur att blogga. Jag vet inte om han egentligen behöver någon vidare presentation, men något ska vi väl få ihop.

 

Om man går ut på Oscarsgymnasiet och frågar ungdomar om de känner till någon politiker så är jag ganska säker på att många skulle svara Håkan Juholt. Alla vet vem Håkan är men ändå inte. Alla har träffat Håkan i något sammanhang. Alla har något minne av Håkan.

 

Varje person som du träffar kommer att ha någon egen relation till Håkan. Det finns de som har träffat honom genom någon samhällsutbildning i skolan. Det finns de som har träffat honom privat. Det finns de som har mött honom på stan eller i något annat kampanjsammanhang. Det finns de som säger att det var först när man hade träffat Håkan, som man förstod varför det var så viktigt att rösta.

 

En sak har alla dessa människor gemensamt och det är att man har ett minne ett intryck efter att ha möt Håkan.

 

Men jag skulle vilja säga så här, om man vill möta och höra den riktiga Håkan ska man bli medlem i Socialdemokraterna och gå på någon upptakt eller på någon kongress.

 

Om människor är fascinerade efter att ha mött Håkan ute, vet jag inte vad man ska kalla tillståndet man är i när man har varit på en upptakt, där Håkan har hållit ett inspirationstal.

Jag vet två personer som är extremt olika i sitt sätt att tala, men som ändå lyckas förmedla samma känsla när dem pratar till sina egna – Socialdemokrater. När man går på ett upptaktsmöte eller en kongress inför ett valår är man taggad och inspirerad, men efter att ha hört Håkan Juholt eller Mona Sahlin prata till sina egna är man lyrisk att börja med valarbetet.

 

Det blev väl kanske ingen ordentlig presentation, men hur presenterar man någon som alla har en egen upplevelse av?

 

Anton Holmgren

De nya sjukpenningsreglerna blev liksom den sänkta arbetsgivaravgiften ett fiasko. Efter att de nya reglerna trädde i kraft har 12600 personer mist sin sjukpenning. Vilket innebär att dessa personer förflyttades från försäkringskassan till arbetsförmedlingen. En stor andel av de personer som blir av med sin sjukpenning är fortfarande inte tillräckligt friska för att komma ut på arbetsmarknaden och konkurrera med den resterande arbetsmarknaden.

Av de personer som förlorade sjukpenningen har endast 370 personer fått heltid- eller deltidstjänst, detta är katastrofalt. Sammanlagt har bara 1800 personer fått något slags jobb, men då oftast genom lönebidrag eller någon annan form av statligt stöd.

Hela 60% av de personer som istället för försäkringskassan hamnat på arbetsförmedlingen är kvar i någon form av myndighets program och 40% har inte kunnat vara delaktiga i arbetsförmedlingens olika program. Detta betyder att 40% är för sjuka för att över huvudtaget ta del av de arbetsmarknadspolitiska program som finns på arbetsförmedlingen. Istället ramlar dessa personer tillbaka i sjukförsäkringen efter 3 månader i samband med att de blir utförsäkrade. Detta är ett bevis på att detta system inte fungerar.

Man ska inte belasta de som redan är sjuka ännu mer, de måste få bli friska innan de kan komma tillbaka till arbetsmarknaden. Reinfeldt tycker att alla ska jobba, för honom spelar det ingen roll om man är sjuk man ska ändå ut på arbetsmarknaden. Enligt honom ska alla bidra till samhället genom att jobba, annars är man en belastning för samhället. Vi socialdemokrater tycker inte att sjuka människor ska tvingas jobba, det är inte ett sådant samhälle vi vill ha. Det dessa människor behöver är rehabilitering och stöd inte en kniv i ryggen.

Emma Nilsson

Det är en oerhört stor förmån att få skriva lite fritt om mina tankar. Först måste jag väl ändå få

tycka lite så här efter en Almedalsvecka som har varit uppmärksammad av flera olika skäl. Vår partiordförande höll ett mycket bra tal som jag tog till mitt hjärta.

För mig är det mycket smaklöst att kalla till presskonferens och vara gråtmild, såsom Sven Otto Littorin – moderat företrädare gjorde och tala om att han anser sig och sina barn förföljda av massmedia. Detta visar sig dock vara långt ifrån sanningen och nu han dessutom själv sett till att hela Sverige vet vad hans barn heter. Den dagen tidningarna ställer en obehaglig fråga är inte när

de vill ha ett svar – det är när de redan vet svaret, så att säga sanningen är det bästa man kan göra.

 

Under de senaste åren som Oskarshamnsbo måste jag säga att det har hänt otroligt mycket, vi har flera arrangemang än det är möjlighet att delta i. Latitud 57 är något som vi ser fram emot och hoppas kan vara ett fortsatt sommararrangemang i staden. Vi har en otrolig skärgård där vi snabbt med cykel eller bil kan ta oss till havet och dessutom få ligga helt för oss själva (om vi vill det) och bara njuta av natur, hav och frisk luft. Vi har två fantastiska badplatser i Oskarshamn Gunnarsö och Havslätt där det anordnas olika arrangemang hela sommaren för både turister och oss som bor i staden.

 

Sedan april har jag börjat på nytt arbete och utbildar i Yrkessvenska för Oskarshamnare som behöver lära sig mera svenska. Många av dessa har drabbats hårt i lågkonjunkturen och blivit arbetslösa. En av mina deltagare har haft en brevväxling om sin ersättning som pågått i tre månader och var så olycklig till slut så att denne inte visste om det var värt att leva – dennes enda önskan var att göra rätt för sig men det var inte helt lätt. Dessa människor har det ju dubbelt så svårt då de inte alltid förstår det skrivna ordet helt korrekt och Sverige får man nog kalla ett blankettsamhålle.

 

Det finns så många förutfattade meningar om att det kommer människor till Sverige som bara vill lyfta bidrag och jag kan dock intyg att alla dessa som jag möter uppe hos mig vill ha ett arbete och göra rätt för sig – det tycker att Sverige är ett fantastiskt land att bo i och kanske ännu bättre för oss Oskarshamn är en otrolig idyll att få bo i. De tycker att kunna hyra sig en lägenhet hos allmännyttan Byggebo och dessutom få både inglasad balkong och uteplats är en otrolig förmån och vi skall vara stolta i Oskarshamn som har en så bra och uppskattad allmännytta.

 

Vår viktigaste uppgift nu är att i första hand vinna valet så vi får fortsatt förtroende att styra denna kommun och vår andra uppgift blir att se till att alla som vill ha arbete i alla fall skall erbjudas någon sysselsättning det finns inget som gör människan mer passiv än att inte vara behövd.

 

Jag vill uppmana alla att njuta av vår vackra kommun i denna soliga sommar – inte klaga värme är gott – och vi vet alla det kommer en vinter och det enda positiva med vintern är att vi har fått en ny regering i Sverige en röd/grön.

 

Yvonne Bergvall

Kommunfullmäktiges ordförande

Kreativitet är det största uppror som finns. Det skapar nya perspektiv, nya sätt att tänka, nya sätt att lösa problem och ger nya förutsättningar för samhällsutveckling. Om du vill skapa nytt, förändra eller förbättra så måste du befria dig från gamla invanda tankemönster och ifrågasätta etablerade dogmer. Annars blir allt du gör bara kopior och efterapningar. Möjligtvis åstadkommer du små finjusteringar av en verklighet som redan passerat bäst före datum i en snabbt föränderlig värld. Med andra ord, i sanning en konserverande gärning. Men du kan bara vara progressiv och kreativ om du vägrar att underkasta dig mobbpsykologin som säger att det är bäst för oss alla fortsätt följa den upptrampade vägen. Att vara politiskt kreativ innebär däremot att du måste ha mod att ställa dig vid sidan av det etablerade, och våga vara annorlunda, att aldrig bli fullt accepterad utan tvings leva som en politisk bohem.  Men du kan uppskattas för din ungdom eller ditt retoriska underhållningsvärde, men majoriteten fortsätter att insistera på den upptrampade stigens väg. De kan och förstår inget annat då de har blickarna riktade nedåt och oftast bakåt – inte framåt! De lever i det som passerats och i det som är jordnära och under fötterna där har de sin trygghet och sina ärvda framgångar som lett dem till sin nuvarande position. Ledarna längst fram sätter sitt hopp till de historiska segrarna och den medföljande legitimiteten. De hoppas människors tillit skall bestå så man får fortsätta leda folket och rida längst fram i ledet med fanorna vajande under devisen ”Mot Nya djärva mål”.

 

Någon längst bak i kolonnen av medföljare ropar: Var är vi på väg?  Vilka är vårt nya djärva mål? Dem andra i ledet hyssar kollektivt ner bråkstaken och man blir svaret skyldigt. Ingen vet nämligen svaret där framme, för sanningen är att det saknas inte bara kompass, utan kartan är omodern och stämmer inte längre med terrängen och målet är inte angivet med ett kryss.

 

Det är en marsch igenom en värld där det dominerande evangeliet är massproduktion, massmarknad och masskonsumtion. Denna treenighet bildar kärnan i den världsomspännande politiska religion som kallas Marknadsekonomi och som driver alla framåt längs stigen. Vägen till största möjliga lycka för största möjliga antal människor går genom en ständigt ökad konsumtion och ständig ekonomisk tillväxt. Det är det enkla budskapet som ledarna har till sitt förfogande. Dom som lovar tillfredställandet av varje begär eller subjektivt upplevt behov hos största möjliga väljargrupp vinner ledarpositionen. Det är detta som blivit ledarskapets och därmed också politikens villkor.

 

Men vi har redan började ana att det stora löftet om obegränsade framsteg, det totala herraväldet över naturen och materiellt överflöd åt alla människor, inte kan uppfyllas. Med obegränsad konsumtion följer också nödvändigheten av obegränsad produktion. Ekonomi är läran om hur man hushållar med begränsade resurser. Det visar sig alltmer att de kalkylmodeller man arbetar med är ofullständiga och inte tar hänsyn till att vår planet är en ändlig resurs. Vissa av ekonomerna som är marknadsreligionens överstepräster har förvånat upptäckt att jordens resurser sätter gränser för produktion och konsumtion. Idag vet vi att man måste spara för framtida generationer. Vi vet också att vi måste minska utsläppen av miljögifter och växthusgaser och därmed också förändra vår energislukande livsstil, om inte vi alla skall drabbas av en global miljökatastrof. En katastrof som inte bara hotar människor utan också allt djur- och växtliv och ökar konkurrensen om vatten, jordbruksmark och råvaror vilket nästan undantagslöst leder till konflikter, krig och mänskligt lidande. För första gången i historien lever vi i en tid när människan har möjligheten att förinta sig själv. Det kan ske antingen genom kärnvapenkrig eller genom global miljöförstöring - eller i värsta fall, en kombination av båda.

 

Den andra föraningen om att det stora löftet inte kan hållas är det faktum att den andel av jordens befolkning som konsumerar mest, inte blir successivt lyckligare eller mår bättre av mer konsumtion, snarare tvärt om. Man lever längre men man mår tydligen allt sämre under tiden. Stress, ångest, främlingskap och utbrändhet är symptom på att allt inte står rätt till i vårt välfärdsmätta och marknadsekonomiska paradis. Ökade aggressionsnivåer, eskapism, självvald isolering och olika former av självdestruktiva beteenden försvinner inte heller med ökad konsumtion. Snarare tvärt om.

 

De som har mycket önskar sig ännu mer och de som inget har får allt mindre. Klyftorna ökar och fattigdomsgränsen som definieras av FN och är satt till minst 1 dollar om dagen ger bara överlevnad men inget värdigt liv utan utelämnar människor till hänsynslös exploatering. Nästan 1/3 av jordens befolkning klarar inte att nå över fattigdomsgränsen och massvält är fortfarande en realitet för många. I spåren av den finanskris och efterföljande recession i världsekonomin som startade hösten 2008 så diskuteras bara hur snabbt det skall vända. När den ekonomiska tsunamin träffar de fattigaste länderna så kastas miljoner människor som just kommit över det magiska 1-dollarsstrecket tillbaka under fattigdomsgränsen. U-länders ekonomier slås i spillror, miljoner människor får lida än större nöd och social och politiks oro sprider sig i takt med att människorna blir alltmer desperata. Upplopp, interna stridigheter och regionala och lokala krig kommer med all sannolikhet att bli följden av finansvärldens bonusar och den rika världens lånefinansierade konsumtionsbubbla.  Grekland, England, Spanien är bara toppen på ett smältande isberg.  I dess spår följer också ökade brott mot mänskliga rättigheter och allt större flyktingströmmar.

Så, det är det kreativa politiska ledarskapet som skall visa oss vägen in i framtiden. Då får de inte låta sig begränsas av vårt historiska arv och inte förblindade av svunna tiders framgångar och spår av upptrampade stigar. De får inte vara bundna av gamla dogmer och heliga politiska kor. De nya ledarna får inte bli förvaltare och finjusterare av ett galet och orättfärdigt system utan måste  vara stigfinnare och utforskare av nya vägar och kunna formulera ett nytt och djärvare samhällsmål.  Under tiden vi väntar, får vi välja den finjusterare som vrider kompassens pil åt höger eller vänster beroende på var vi har hjärtat.

 

Stefan Windh

Småföretagare med hjärtat till vänster.

Den 12/7 bloggar Stefan Windh.

 

Stefan Windh är en mångsysslande småföretagare. Han driver ett eget företag, som utvecklar system för trådlös överföring.

 

Stefan är även ordförande i Union of the Baltic Cities;s energikommission. UBC är ett sätt för kommuner runt Östersjön att samarbeta i olika frågor.

 

Stefan har även en rad andra uppdrag, såsom ledamot i kommunfullmäktige och ordförande i Brottsförebyggande Rådet i Oskarshamn.

 

Han har varit i Sydafrika ett flertal gånger med olika projekt, som Oskarshamns internationella utskott har jobbat för.

 

Stefans blogginlägg handlar om ”Det kreativa politiska ledarskapet”.

 

Han kandiderar till Kommunfulmäktige på plats 9.

 

Den 15/7 är det Yvonne Bergvalls tur att fatta tangentbordet för att blogga.

 

Yvonne är en välkänd Socialdemokrat i Oskarshamn. Hon är ordförande i Kommunfullmäktige. Hon fick förtroende utav medlemmarna i Kalmar län att vara ombud på jobbkongressen som ägde rum den 28 oktober-1 november 2009.

 

Yvonne kandiderar både till kommunfullmäktige och till landstingsfullmäktige. Hon finns på plats 6 respektive plats 7 på det båda listorna.

 

Anton Holmgren

Nu lämnar den största ungdomskullarna sedan fyrtiotalet gymnasiet och vill ut i vuxenlivet. Dessa ungdomar har stora förväntningar på framtiden men en hög ambition och nya idéer som kan utveckla Sverige. De innehar också en ny kunskap som behövs för att Sverige ska kunna växa. Idag finns stora hinder för oss unga i samhället, regeringen för en politik som drabbar oss unga hårt.

 

Vi socialdemokraterna i Kalmar län vill visa att unga är en viktig tillgång för Sverige. Vi ska bekämpa den höga ungdomsarbetslösheten, genom att skapa fler jobb och utbildningsplatser men även göra det lättare för unga att hitta en egen bostad. Om vi socialdemokrater vinner valet inom Kalmar län kommer vi se till att Linnéuniversitetet får fler utbildningsplatser. Med hjälp av fler utbildningsplatser ger vi fler unga möjligheten att skaffa sig en högre utbildning och utvecklas. Vi kommer även se till att nybyggnationen av bostäder ökar så att bostadsbristen försvinner. Vi ska även se till att hyrorna blir lägre för att på ett bättre sätt möta de ungas ekonomiska villkor.

 

Sommarjobb, innebär för de flesta ungdomar ett första steg in på arbetsmarknaden, där många kontakter knyts som är viktiga för framtiden. Vi socialdemokrater tycker det är viktigt att så många unga som möjligt får denna möjlighet, därför ska vi satsa på fler sommarjobb i alla kommuner med socialdemokratiskt styre om vi vinner valet.

 

I dagens Sverige är det svårt för oss unga att ta oss in på arbetsmarknaden, vi socialdemokrater ska se till att fler vägar öppnas. Genom att bland annat införa fler praktik- och trainerplatser. Vi ska se till att unga får snabba och riktade resurser för de som söker jobb, man ska inte behöva vänta innan insatser görs för det har vi inte tid med.

 

Kollektivtrafiken är ett annat område som är viktigt för oss unga. I dagens system finns barn- respektive vuxenpriser, vi vill även se ett ungdomspris på KLT;s bussar och tåg. Vi anser att unga inte ska behöva betala vuxenpris, många unga studerar och har ont om pengar att röra sig med. Det är viktigt att vi unga har möjligheten förflytta oss för att träffa vänner, nöjen eller för att jobba på andra orter.

 

Idag lyfte Mona Sahlin problemet med den höga ungdomsarbetslösheten och lovade förändring under sitt tal i Almedalen. Det räckte med att se Tomas Bodströms leende när Mona tog upp denna fråga för att förstå att denna fråga låg honom varmt om hjärtat.  

 

Om ni vill hjälpa oss unga till en ljusare framtid, rösta på socialdemokraterna i valet den 19 september.

 

Emma Nilsson

 

 

 

Jag upplever ibland en viss skepsis när jag eller andra partikamrater pratar om kulturpolitik

”är det här vad vi ska lägga våra pengar på?” verkar vara den vanligaste invändningen.

Så låt mig ställa frågan, varför är kultur så viktigt? Varför ska vi lägga pengar på det?

Kultur stärker och utvecklar människors självkänsla, utvecklar vår förmåga att uttrycka oss med kropp och tal, något som är oerhört viktigt inte bara på fritiden utan också i arbetslivet. Att ta del av och utöva kultur skapar en känsla och förståelse för vår och andras kultur och tradition. Kulturen i form av dans, teater, musik, litteratur, film, konst, hantverk med mycket är ett sätt att förmedla, kommunicera och bearbeta upplevelser. Det främjar hälsa, det ger glädje, det vidgar vyer, skapar och sprider kunskap. Så ja, kultur är viktigt, för det utvecklar oss som människor. Men varför ska vi lägga skattemedel på det? För att ingen annan gör det, eller kan göra det, på samma sätt. Företag har vinstintressen, de finansierar kulturprojekt som faller dem i smaken, när det ger dem goodwill eller budskapet stämmer överens med deras intressen. Men vem finansierar ett samhällskritiskt budskap? Vem ger pengar till en barnteatergrupp, femte året i rad, när det inte längre ger publicitet? Nej, om kulturen ska komma alla till del, och inte bara de privilegierade, så måste det vara vi tillsammans som finansierar och stödjer den, genom kommunala och statliga medel. Är kultur något politiker ska hålla på med? Mitt svar är Ja. Om alla ska ha samma möjlighet och chans att kunna ta del av något så utvecklande och stimulerande som kultur så ska politiker ägna sig åt kulturfrågor.

 

Lisa Björk, 26 år, Socialdemokrat

Det som skulle skapa fler jobb för oss unga resulterade istället i färre. Den sänkta arbetsgivaravgiften för företag som anställer unga som infördes av regeringen under denna mandatperiod blev ett misslyckande och ett svek. Regeringen sänkte arbetsgivaravgiften för att företag skulle föredra att anställa yngre personer framför äldre. 

Idag kom en utvärdering från hotell och restrangfacket som visade att sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga inte haft någon effekt. Varken fler jobb eller fler arbetande timmar som utförs av unga personer har ökat. Effekten är motsatt, färre jobb och mindre antal arbetande timmar för unga personer inom denna bransch är verkligheten. Reinfeldt vad hände? Den sänkta arbetsgivaravgiften skulle bidra med fler jobb till oss unga men istället blev det färre.

Under lågkonjunkturen har denna bransch blivit större och anställningarna har också ökat, uppenbarligen har inte den sänkta arbetsgivaravgiften bidragit till att vi unga blivit mer eftertraktade på arbetsmarknaden.

I de festa fall är det dyrt att sänka avgifter i jämförelse med vad man får ut och det är inte heller säkert att effekten hamnar på den plats man vill. Vilket blev fallet med den sänkta arbetsgivaravgiften.

 

De företag som finns inom hotell- och restaurangbranschen och inom privat detaljhandeln har subventioneras med 2 miljoner kronor endast under 2009 på grund av den sänkta arbetsgivaravgiften. Det hade varit till större nytta om dessa pengar istället hade satsats på specifika satsningar inom arbetsmarknads- och utbildningspolitiken för att hjälpa oss ungdomar ur den höga ungdomsarbetslösheten.

 

Regeringen har ännu en gång svikit oss unga, regeringen tycker uppenbarligen det är viktigare att subventionera företag istället för att hjälpa oss unga ur krisen. Reinfeldt använde skattepengarna för att skapa färre jobb till oss unga inte fler! Reinfeldt du hävdar otaliga gånger att jobben för oss unga är det viktigaste, senaste gången var i ditt tal i Almedalen men här är ett ytterligare bevis på att du ljuger. Du har tydligt visat under denna mandatperiod att ditt intresse inte ligger i att förbättra förhållandena för oss unga.

 

Emma Nilsson

Den borgerliga regeringen lovande inför förra valet att avskaffa fastighetsskatten. Den var för hög och orättvis. Nu vet vi vad som hände i verkligheten. Det kallas nu för avgift och blev då en förbättring för alla?

Effekten i Kalmar län vet vi, vanliga personer med villkor fick höjda avgifter medan de flotta husen fick sänkta avgifter. När en borgerlig regering ger löften om sänkt skatt finns det ofta en baksida. Någon annan, ofta med lägre inkomster får betala. Det är så det sker en snygg förändring till de rikas förmån på andras bekostnad.

Sedan fullföljer regeringen sitt omfördelningsarbete med socialpolitiska reformer som tillexempel a-kassan och sjuklöner.  

Det vore intressant om Jan R Andersson kunde redovisa hur staten har tjänat eller omfördelat när fastigehetsskatten blev avgift?

Det bör rimligen tilläggas att om man tar ut en avgift brukar det innebära att man får något i utbyte som tillexempel sophämtning eller barnomsorg. Det är svårt att se vad man får för fastigehetsavgiften.

Emma Nilsson

I över 25 år arbetade jag som undersköterska i Oskarshamn innan jag tog steget att bli folkvald landstingspolitiker. Sedan valet 2006 arbetar jag med politik på heltid. Ett av mina ansvarsområden är personalpolitiken i Landstinget i Kalmar län. Det är ett uppdrag som känns viktigt men som också ställer krav på mig som tidigare sektionsordförande för Kommunal. Visserligen måste jag balansera olika intressen i min nya roll. Men fortfarande slår mitt hjärta särskilt för alla kvinnor och män som arbetar på golvet inom sjukvården. För det är ju kommunalarna som har den närmaste kontakten med patienterna. Utan undersköterskornas engagemang och omsorg fungerar inte sjukvården. Städ, vaktmästeri, tvätt, kök och alla andra delar där kommunalarna har den viktigaste rollen måsta också hålla hög kvalitet för patienterna ska få den bästa vården.

 

Ibland undrar mina före detta arbetskompisar om politiken gör att avståndet till verkligheten ökar. Så är det givetvis, att påstå något annat vore fel. Jag håller därför en nära kontakt med kommunalarna i mitt län och försöker vara ute på arbetsplatserna så mycket jag kan. Jag brinner för samma slags frågor som under mina år som fackligt förtroendevald. Det handlar om rättvis löneutveckling, rätt till kompetensutveckling och om rimliga arbetsvillkor.

 

Det ska vara en tydlig skillnad att arbeta i ett socialdemokratiskt eller moderat styrt landsting. Ideologin och värderingarna måste göra praktiska avtryck i personalpolitiken. Kommunals och Socialdemokraternas arbete med Mönsterarbetsplatser är ett väldigt viktigt gemensamt arbete för att uppnå detta. Tillsammans arbetar vi för att få arbetsplatser som bygger på bra arbetstider, bra arbetsmiljö och ett bra ledarskap. Vi är helt överens om att medarbetarna och deras arbetsinsatser är den viktigaste resursen.

 

Jag är mycket imponerad över vad medarbetarna har åstadkommit i sjukvården i Kalmar län. Medarbetarna har sett till att vi har de nöjdaste patienterna och de kortaste köerna i Sverige. Jag tror att framgångarna bland annat beror på att många medarbetare har engagerat sig i olika förbättringsarbeten. 2007 avsatte vi socialdemokrater 30 miljoner kronor som medarbetarna kan ansöka om för att utveckla och förbättra vården.

 

Jag är också stolt över att landstinget inte har behövt säga upp någon personal under lågkonjunkturen. Vi har istället arbetat aktivt för att behålla unga medarbetare och möjliggjort för äldre medarbetare att gå tidigare i pension.  Jag tror att det är ett av skälen till att vårt landsting har den högsta frisknärvaron i landet. Över hälften av alla medarbetare är inte borta en enda dag från jobbet på grund av sjukdom. Det är det bästa resultatet bland alla landsting.

 

Vår årliga attitydundersökning bland medarbetarna visar också att trivseln är hög bland de landstingsanställda. Nio av tio tycker att arbetsuppgifterna är viktiga och tre av fyra tycker om att gå till jobbet. Jag tror att trivseln hänger samman med att landstingets har fått stor uppmärksamhet på toppresultaten inom Öppna Jämförelser. Det är betydligt mer roligt och inspirerande att arbeta i ett landsting i medvind än i ett som har motvind.

 

Som socialdemokrat vill jag lyfta fram kommunalarnas arbetssituation i valrörelsen. Det behövs fler anställda inom sjukvården för att möta en allt mer krävande vårdtyngd. Vi måste ta debatten om att skattekronorna behövs i välfärden, inte till ytterligare skattesänkningar. Det behövs en förbättrad a-kassa. Vi vill att a-kassan ska ge 80 procent av löntagarna 80 procent av lönen, och ingen ska betala mer än 80 kr i avgift. Frågan om heltid och deltid måste åter upp på dagordningen. Vi socialdemokraterna föreslår en miljard i två steg till de till kommuner och landsting som arbetar för heltid. Samtidigt väjer vi inte för lagstiftning om det krävs. Vi socialdemokrater vill förbättra medarbetarnas inflytande och möjligheter till kompetensutveckling.

 

Yvonne Hagberg

Inga fler skattesänkningar var ett av Reinfeldt besked inför valet när han idag höll tal i Almedalen. Nej, Reinfeldt det är nog inte speciellt smart att sänka skatten ytterligare eftersom du redan under dessa tre år gjort skattesänkningar för närmare 100 miljarder, någon liknande skattesänkning har inte gjorts av någon annan partiledare genom tiderna. Skattesänkningarna gjordes i samband med en av Sveriges värsta lågkonjunktur någonsin. Det var i detta läge som regeringen istället skulle ha gjort skattehöjningar för att klara sig ur krisen, inte låna sig ur den som regeringen nu gjorde.


Man bör dock poängtera att Reinfeldt bara ger besked om att inga skattesänkningar kommer ske under 2011, under de resterade tre åren då? Med all säkerhet kommer alliansen efter 2011 genomföra fler skattesänkningar, eftersom denna fråga  ligger moderaterna närmast hjärtat.


Om alliansen får ytligare fyra år vid makten har vi inte sett slutet av skattesänkningarna som dränker vårt land i skulder som vi en dag kommer vara dyra att betala av. Vi har sett vad regeringens skattesänkningar har bidragit till i samhället, det har bland annat inneburit sämre förutsättningar för landets kommuner att exempelvis driva skola och omsorg.

Inför förra valet lovade moderaterna att man skulle satsa på jobben, men vad blev resultatet? En skyhög arbetslöshet och större utanförskap, inget lyckat resultat precis. Det vanligaste argumentet från alliansens sida är att det beror på lågkonjunkturen, visst har den haft en liten inverkan men regeringens sätt att styra Sverige har också haft en avgörande betydelse för arbetsmarknaden som inte precis ser ljus ut idag. Man kan se till andra länder i europa som också har gått igenom samma kris som oss, där dessa länder har klarat arbetsmarknaden bättre.

Enligt Reinfeldt är vi ungdomar en belastning för samhälle, utan oss skulle tydligen samhället se bättre ut. Det stämmer inte, vi bidrar med en ny syn samt ny kunskap som behövs för att Sverige ska kunna fortsätta att utvecklas. Vi är inte lata, det är inte därför som en del unga hoppar av gymnasiet eller högskolan, det beror dels på att det svenska skolsystemet inte passar alla, detta måste lösas med nya insatser och metoder.

 
Det är inte bara vi ungdomar som drabbas hårt av alliansens politik, även sjuka och äldre får vara med och ta smällen. Det är bara de som arbetar som ska ha det bra och kunna leva ett anständigt liv. Vi andra ska glömmas bort för de som inte passar in i moderaternas värd är det fel på.

Kd har idag krävt att sambeskattningen återinförs, vilket innebär att den som betalar hög skatt får en sänkning och då är frågan om kd inte är informerade om Reinfeldt tal ikväll.

 
Emma Nilsson

På måndag den 5/7 kommer Yvonne Hagberg blogga. Yvonne skriver ett personligt inlägg om ”Medarbetarna vår viktigaste resurs”.

 

Yvonne är i grunden undersköterska, men sedan några år tillbaka är hon heltidspolitiker för Socialdemokraterna.

 

I årets val är Yvonne vår valkrets första namn till landstingsfullmäktige. Hon ansvarar redan för personalpolitiken inom Kalmar läns landsting.

 

Yvonne är också ordförande för Socialdemokraterna i Oskarshamn. Hon är även ledamot i Kalmar läns distriktsstyrelse för Socialdemokraterna.

 

Yvonne har, som ovan nämnts, ett flertal tunga uppdrag och det gör att hon är ett av Socialdemokraternas tyngsta namn inom Oskarshamn.

 

Den andra bloggaren är Lisa Björk. Lisa bloggar den 8/7. Lisa har varit iväg för studier under några år, men har nu återvänt till Oskarshamn. Lisa är utbildad teaterpedagog.

 

Innan Lisa gav sig iväg för studier hade hon varit SSU ordförande i Oskarshamn och varit ersättare i Kommunfullmäktige.

 

För Lisa är ungdomsfrågor en viktig fråga och hon har uttalat ett stöd för att behålla dagens ungdomsgårdar, men att fortsätta utveckla dessa ytterligare.

 

Lisa har nyligen blivit ledamot i Kulturnämnden.

 

Lisa återfinns i årets val på 4 plats till Kommunfullmäktige.

Anton Holmgren

Nu är det dags att hjälpa till och rädda Hultsfred, Anders Åkesson. Ett allvarligt besked har kommit då det inte blir någon 25:e Hultsfredsfestival. Läget är allvarligare än så då verksamheten är betydligt bredare än själva festivalen. Det handlar om företag runt Rockcity och utbildningar. Allt sammanlagt betyder mycket för Hultsfred och Kalmar län. Hultsfred har varit utsatt för ett allvarligt läge med många jobb som har gått förlorat i tillverkningsindustrin t.ex. batteri och husfabriker.

Nu när en verksamhet som är kopplad till musik och ungdomar drabbas av ekonomiska svårigheter och stora delar hotas av nerläggning så hörs ingenting från regeringen eller länets ledamot i kulturutskottet i Riksdagen Anders Åkesson (c). Skulle detta handla om en mogen verksamhet med lång tradition så skulle många stå på kö.

Anders Åkesson har, som tidigare ordförande i Regionförbundet och sitt nuvarande uppdrag i kulturutskottet ett särskilt ansvar att få till ett riktat stöd till Hultsfred och den verksamhet som har byggts upp under 25 år. Hultsfred har redan den högsta arbetslösheten blad ungdomar i länet. Rockparty har blivit ett viktigt varumärke som satsningar på ungdomar i Kalmar län och framför allt har ungdomarna själva visat en stark förmåga till utvecklingskraft.

Det som nu behövs är att ge ungdomarna i Hultsfred en andra chans och för detta krävs ekonomiskt stöd och detta stöd måste utformas så att det kan användas på ett snabbt och enkelt sätt. Statsbidrag har en förmåga att innehålla så många hinder och förbehåll att beloppen aldrig betalas ut typ fordonsindustrin.

Under Rockpartys tid har antalet festivaler ökat från 2 till 200 och många andra idéer som skapats i Hultsfred har sedan fått fäste i resten av landet som tillexempel popkollo.

Nu måste du Anders Åkeson medverka till att staten anslår riktade medel till Hultsfred så ungdomarna i Rockparty får en andra chans och det är bråttom. Även om Hultsfred ligger långt från centerns drömkvarter runt Stureplan så är det viktigt för oss ungdomar i Kalmar län.

Emma Nilsson

När jag i tisdags natt fick höra att hultsfredsfestivalen inte skulle få fira 25 årsjubileum på grund av konkurs blev jag väldigt förvånad och trodde inte det var sant. Det har för mig alltid varit en självklarhet att hultsfredsfestivalen genomförs en gång om året.

Hultsfredsfestivalen är för många, främst ungdomar inte bara en festival utan också en samlingsplats, en plats där man återförenas med gamla gymnasiekompisar. Det är sorligt att denna möjlighet försvinner.

Det är dock förståligt att festivalen inte kan genomföras då biljettförsäljningen inte gått speciellt bra, då man en vecka innan festivalen endast sålt 5000 biljetter. Det talas mycket om att det är biljettköparna men man bör ha i åtanke biljetterna är relativt dyra samtidigt som vi i Sverige har en hög ungdomsarbetslöshet. Vilket innebär att många unga som vill gå på festivalen inte har möjlighet att göra det grund av ekonomiska begränsningar. Vi unga mister med andra ord inte bara jobben under denna mandatperiod utan även hultsfredsfestivalen som kommer bli ett minne blått.

Att hultsfredsfestivalen inte blir av är inte bara en förlust för alla besökare utan även för Hultsfredskommun och övriga regionen.  Tack vare festivalen ser många på Hultsfred som en musikort som annars skulle klassats som en håla. Festivalen står även för hela 70% av hela besöksnäringen, vilket innebär att kommunen kommer gå miste om en stor del av sina intäkter under sommarperioden.

Frågan är om ni som var på hultsfredsfestivalen förra året upplevde den sista eller om den kommer komma tillbaka i en ny utformning. Den stora frågan är dock vad Hultsfred är utan festivalen?

Emma Nilsson

 

 

 

Ungdomarna och kommande generationer är förlorarna genom den borgerliga alliansens politik. Det första som alliansen gjorde var att ta bort rekryteringsbidraget, vilket gjorde det svårt för många att studera på heltid via Komvux där platserna blivit färre. Det betyder att om du har problem att hänga med i skolan får du mer problem efteråt eftersom du får svårt att komplettera dina betyg.

 

Regeringspartierna lovade 1000kr mer i höjt studiemedel. Det blev 350kr nu 2010 när det är valår. Alliansen lovade mer kvalité  i högre utbildning där man ibland inte har mer än 5h/vecka i lärarledd undervisning, men några kvalitetspengar eller extra anslag har inte synts till. Istället föreslogs det att man skulle förkorta den studieberättigade tiden till fyra år, som om studenter skulle studera fortare utan att undervisningen förbättrats.

 

Alla gymnasielinjer ger inte längre behörighet att läsa på högskolan, antagningsmöjligheterna har blivit färre, studentbostäderna är alldeles för få, Komvux har skurit ned, bostadsbidragen för snåla. I tider när allt fler vill utbilda sig, av egen vilja och för att det är svårt att få jobb, gör alliansen, tvärtemot vad de sade i valrörelsen för fyra år sedan, det allt svårare för människor att studera. I stället borde man göra tvärtom. Man borde satsa på studenters levnadsvillkor, trygghet, boende, inflytande och avgiftsfrihet. Låt studenterna vara studenter – inte extraknäckande pluggmaskiner.

 

Ungdomsarbetslösheten är ett sorgekapitel. Reinfeldt säger att ungdomsarbetslösheten är en skapad synvilla och Centern säger att det är LAS som är roten till det onda, och vill luckra upp LAS och även ge ungdomar mindre i lön för samma arbete. Detta för att arbetsgivare ska anställa fler ungdomar. LAS är inte ett problem för ungdomarna.

”I verkligheten är det dock inte bara anställningstid som avgör vem som får behålla jobbet. Ett grundkrav för att behålla jobbet är att man har kompetens för någon av de tjänster som blir kvar. Det ger inte sällan ungdomar, ofta med hög och ny utbildning, en fördel. Arbetsdomstolen har till exempel funnit att det var helt enligt reglerna att säga upp äldre montörer med lång anställningstid och behålla yngre anställda med motiveringen att de senare hade kunskaper i engelska.” Aftonbladet TCO

 

Detta med mindre i lön till ungdomarna är inte helt lätt att bedöma, men tror ni att ett företag som har tre maskiner och behöver 3 arbetare överanställer för att dom är snälla och det är billigt? Naturligtvis inte. Företag vill tjäna pengar och just nu tjänar Mc Donalds mycket efter som arbetsgivaravgiften är lägre för anställda ungdomar. Men inte tror ni att Mc Donalds överanställer för att det är billigt? Pengarna går rakt i fickan på aktieägare.

Inte nog med det, det rapporteras om gratis arbetande på restaurangerna, så vem vet, kanske en gratis period är något som Alliansen vill införa om de vinner valet 2010?

 

De rödgröna är ett alternativ, vi har gjort ett kontrakt vad vi lovar genomföra om vi vinner valet. Läs kontraktet

 

Övrig källa: Studentliv

 

Tack för att jag fick förmånen att vara gästbloggare, och hoppas att ni fått något att fundera över innan ni väljer vem som ska styra landet efter 19 september i år.

 

Leine Johansson