Partiledardebatt
Då var ännu en partiledardebatt över. En debatt som visade stora skillnader mellan blocken. Det fanns flera frågor som visade på skillnader, kanske inte minst jobbfrågan.
Oppositionen anklagade regeringen för att bedriva en alltför defensiv politik för att förhindra arbetslösheten. Regeringen har istället för att skapa arbeten lånat pengar för att sänka skatten för de rika. Reinfeldt lånar pengar för att sänka sin egen skatt!
Fredrik Reinfeldt var oväntat blek och hade inga riktiga förklaringar till sin misslyckade politik, utan anklagade de rödgröna för att inte ha lagt några gemensamma förslag.
Reinfeldt och övriga Alliansen klagade, rakt igenom debatten, på att de rödgröna inte lagt några gemensamma förslag. De rödgröna förklarade att de gemensamma förslagen kommer i april, men Reinfeldt klagade vidare i samma spår.
När skatter kom upp i programmet sa Alliansen att man skulle sänka skatten för pensionärerna, men man kunde inte lämna besked om hur mycket förens efter sommaren, men ändå i godtid till valet.
Jan Björklund flummade vidare med sin flumpolitik. Den såkallade flumskola existerar inte , däremot existerar flumpolitik och den kommer från högern.
Maud Olofsson hade en tuffkväll med kärnkraften som start, men hon lovade att låta partipiskan vina för omröstningen i riksdagen, om energiuppgörelsen, skulle man vinna.
Göran Hägglund skötte sitt jobb som statist utmärkt.
Peter Eriksson gjorde en starkdebatt och visade att Miljöpartiet inte bara har en stjärna, Maria Wetterstrand, utan att han också är att räkna med.
Lars Ohly gjorde också en bra debatt med extra plus i kanten för sina utläggningar om skolan, som fick Björklund att bli märkbart irriterad.
Mona Sahlin lyckades presentera inte bara rödgrönas politik utan över Socialdemokraternas politik. Sahlin speglade en trovärdighet och ett lugn, jag saknat i tidigare debatter.
Anton Holmgren
