Det många väntat på
Igår inträffade något som många väntat på, Mona Sahlin meddelade sin avgång som partiordförande för socialdemokraterna. Hon tänker inte ställa upp för omval på extrakongressen som ska hållas i mars och ställer därmed sin riksdagsplats till förfogande.
Sahlins förtroende både hos sina egna partimedlemmar men även hos väljarna har sjunkigt. Att vara ledare för ett parti som befinner sig i en djup kris samtidigt som förtroendet ständigt minskar är ingen hållbar kombination. Det är svårt att stå ensam och försöka leda ett parti i kris, det krävs förtroende både från partimedlemmar men inte minst hos väljarna.
Sahlin framstod som en stark ledare under den senare delen av valrörelsen. Trots detta förlorade vi valet. Det spekuleras en hel del i hur Sahlins agerande att uppmana ledande politiker inom partiet att ställa sina platser till förfogande bidrog till ytterligare försämrat förtroende, hade Sahlin kunnat sitta kvar som partiordförande om hon inte gjort detta utspel? Hon hade troligen kunnat sitta kvar längre än vad som nu blev fallet, jag tror dock att en avgång ändå varit ett faktum även om det inträffat några månader senare.
Socialdemokraterna måste förändras för att kunna komma tillbaka till toppen igen. Jag tror att man måste få in nya krafter. En kombination med äldre erfarna och unga med nya perspektiv är ofta en bra blandning då man måste förnya innehållet i politiken utan att glömma bort grunden.
Sahlin kommer inte gå till historien som Sveriges första kvinnliga stadsminister, däremot blev hon den första kvinnliga partiordföranden för socialdemokraterna. Vi måste komma ihåg att Sahlin fick en stor uppgift då hon tog över partiordföranderollen efter Göran Persson, att ta över i opposition är inte det enklaste, att sedan alliansen var starka gjorde inte uppgiften lättare.
Frågan är vem som får uppgiften att återuppbygga det partiet som en gång i tiden var starkt, blir det en man eller en kvinna, ung eller gammal, det finns mycket att fundera över innan förslaget på ny partiordförande läggs fram.
Emma Nilsson
